Nu är jag lite nyfiken hur matte har tänkt....för nu är mitt foder som jag ätit med anledning av min magåkomma slut...då jag ätit ett dietfoder som varit väldigt skonsamt för min mage. 

Matte köpte en påse på 5 kg av det fodret...och två veckor innan det hade vi bytt foder till ett som skulle vara skonsamt för min urinvägsinfektion och urinkristaller. Av det köpte hon en säck på 15 kg och det har vi massor kvar av....sen har vi även mitt gamla foder, det vanliga som vi också har en säck på 15 kg av, precis öppnad innan vi bytte. Det här blir ju spännande....vad det blir till middag ikväll.

Vad jag tror, är att matte kommer att ge mig av fodret vi köpte med anledning av min urinvägsinfektion, för jag tyckte att jag hörde något om att jag borde äta det i sex månader. Så jag satsar på att det säkert blir det. Annars är jag inte så där värst intresserad av mat....jag är ingen sån där tiggarhund...matfixerad sort. Men, jag tycker att det är spännande när jag får ett nytt foder, för då tror jag att det är godis jag får...ända tills jag märker att jag får det varje dag...då förstår jag att det är ett vanligt matfoder. 

Matte är glad för att jag inte är matfixerad...hon tycker inte om hundar som tigger, har hon sagt. Hon har ägt en labrador för länge sen...och det var en matfixerad kille. Han hade smörgås i blick hela tiden, tydligen. Det bästa han visste var när det bakades kanelbullar...då fick han alltid smaka en när de hade kallnat. Han kunde vänta i hur många timmar som helst och sen glufsade han i sig bullen på fem sekunder. Hur smart är det? 

Jag tycker i och för sig också om när jag får lite speciella måltider eller smakprov. Blodpudding tycker jag är gott, korv och en köttbulle slinker ju också alltid ner såklart.

Jag måste erkänna att jag har haft en vana sen jag var liten valp, nämligen att jag alltid får den sista kanten av husses smörgås varje morgon i min skål. Nu när jag varit dålig i magen och urinvägarna har matte sagt att jag inte får den...eftersom jag äter specialfoder. Men, jag hoppas att det återgår till den gamla ordningen snart. Husse bakar nämligen surdegsbröd och det är endast hans bröd jag tycker om...och det ska vara ost på den. Den allra bästa smörgåsen är den nygjorda som precis har kallnat....när vi provsmakar....då är jag framme och får en alldeles egen gjord smörgås, med både smör och ost på. Mums! 

Vov vov

Leo

 

Ellinor

22 augusti 2013 20:35

Hoppas magen blev bättre Leo! Jag saknar att få ge dig korvsnuttar! Puss och kram!

Leo Melin

23 augusti 2013 09:20

Ja,,,magen är bättre igen..men jag har haft för många diagnoser under sommaren, jag som aldrig varit sjuk tidigare. Korvsnuttar slinker alltid ner,,,så det vore roligt om vi kunde ses nåt. Jag saknar min "lillmatte" också! Hör av dig om du vill ha mitt sällskap någon dag. Vov o kram Leo

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jodå, matte menar tydligen allvar med att nu är det dags att få bort det lilla hullet som jag lagt på mig under vintermånaderna. För idag fick Ludde och jag gå en tråkpromenad med matte och lillhusse. Den där tråkiga som bara går rakt, rakt fram...

  Jo, jo.....julen kan också sätta sina spår hos en fyrbenting! Och det har det gjort på mig....säger matte. Hon säger att jag har blivit "trind". Vad nu det betyder.....   Egentligen är det så, att jag helt enkelt har lagt på mig lite i vikt....

  Eftersom det ändå är vinter tycker jag att det kan komma lite snö, för allt blir så mycket roligare när man kan leka och springa i det mjuka vita. Jag har haft så mycket roligt med mina kompisar i snön...och det bästa av allt är ju att det gör m...

  Matte är ingen vintermänniska, men just nu är hennes högsta önskan att det kommer lite kyla och med den lite snö....för hon har ledsnat på att jag droppar av lervatten efter att vi varit ute på våra promenader. Och sanningen att säga....så har j...

   Igårdagens tidning fastnade mattes blick på en text om polishunden Brolle. Anledningen var egentligen att en av hennes stora idoler är sångaren Brolle..så hon tyckte det var lite roligt att hunden hade samma namn.    En historia som kan väck...