Igår blev jag dålig i mina urinvägar igen.......inte roligt alls! Matte ringde direkt till veterinär Niclas och vi for iväg med en liten flaska urinprov....som inte alls såg bra ut. 

Veternär Niclas undersökte mig och konstaterade att jag har förstorad prostata, fastän jag är så ung. Det är säkert ett resultat av alla dessa löptikar i mitt område...matte har läst att då förbereder kroppen sig på en avelinsats och när den inte får utlopp för det kan det påverka prostata. Jag fick två sprutor, en antibiotika- och en hormonspruta. Sen fick jag ett recept på antibiotika som jag måste äta i tio dagar....inte roligt alls!  Men, jag får tabletten med leverpastej...precis som i somras. Så det är rätt okey! 

Veterinär Niclas sa att det kan vara så att problemen kan komma tillbaks....efter medicineringen så att vi kanske borde överväga en kastration av mig.

Matte bestämde sig direkt.....jag ska kastreras. 

Det var en konstig dag igår, för Ludde fick också åka till Veterinär Niclas...vi visste inte om att våra mattar på varsitt håll hade beställt akuttid....Ludde är nämligen irriterad på det område där han blev stungen av geting. Han kliar sig och tappar päls...det har blivit någon form av reaktion. Så han fick också en spruta....men han slapp den obehagliga undersökningen som jag fick göra....det var tur...för den var inte rolig alls! 

Idag är det en bättre dag....jag känner mig piggare och Ludde och jag tog vår vanliga morgonpromenad i skogen...inte direkt något skogsröj, men vi sprang runt lite och hoppade upp på våra stenar. Nu är matte stenhård på att jag endast får äta min specialkost....så nu får jag inte något levergodis ens! Utan hon har med sig några bitar av mitt foder som belöningsgodis. Men, men det får väl duga! Allt för att jag ska få må bra nu! 

Så snart kommer jag att få åka till Veterinär Niclas igen och bli opererad....jag är väldigt kluven till det. Men, det kommer nog att bli bra - är ju nödvändigt om inte annat! Och så har jag hört att jag kommer att få ha en plasttratt på mig för att jag inte ska kunna slicka i såret. Hmmmmmm...det vet jag inte riktigt om jag ser fram emot....för Ludde säger att det var det jobbigaste med hela operationen! 

Vov vov

Leo

Idag har det varit en skön hunddag. Började med att matte och jag gick och hämtade Ludde för han ska vara med oss idag hela dagen, hans matte är i stora huvudstaden och han fick inte följa med - han är för liten! Vi gick en skogspromenad med Dina och hennes matte...så det var storröj från start. I skogen träffade vi på Bobo också....det går bättre och bättre för var dag mellan Bobo och mig. Jag har förstått att han är kastrerad nu. Bobo är lite skadad, det är faktiskt ganska synd om honom...han har stukat tassen, rejält. Men, nu har han börjat stödja på den igen, när jag träffade honom senast hoppade han på tre ben...såg väldigt jobbigt ut. Jag gillar Bobo och vi kommer att bli riktigt bra kompisar, han borde också följa med på våra morgonpromenader...jag ska be matte föreslå hans matte det. Det är ju bara att dyka upp vid 08.00 prick. 

Efter värsta skogsröjet...ja, matte kopplade oss båda vid grusvägen idag, hon hade lärt sin läxa....så gick vi hem och Ludde och jag fick en rejäl skål med mat och en Dentastick som dessert. Efter det sov vi ganska gott. Jag sover helst i mattes närhet, på hennes fötter....Ludde däremot vill helst sova i min säng på övervåningen.

Efter mattes lunch var det dags för nästa promenad...och nu följde lillhusse med. Vi gick genom skogen igen och sedan gick vi "grisrundan". Den är nästan sju km lång och det var ett härligt väder. Vi fick gå lösa, men matte övade på att "gå fint"...jag är ganska duktig på det, när jag vill. Vet att jag ska gå på vänster sida bredvid matte...det tar energi, när jag måste vara uppmärksam på mattes steg. Matte tyckte att jag var så duktig...så jag fick både beröm och godis. Sen var det varsågod igen....jag fick gå i mitt tempo och steg. 

Grisrundan är en härlig väg....vi går förbi hagar med hästar, kossor och får. När jag var unghund tyckte jag att det var väldigt spännande....och jag brukade skälla på hästarna, men nu brukar jag bara titta lite på dem. Matte stannade och matade en häst som var sugen på klöver. Jag tycker att de ser så snälla ut. När vi gick förbi fåren kom en hel skock emot oss, de var så nyfikna på vilka vi var. Matte sa att jag egentligen skulle vara i en fårhage och valla....det skulle vara mitt rätta element. Jag vet inte riktigt...men visst...det kanske skulle vara kul att prova på. Mattes syster och svåger har får och lamm...så jag är van med dem...har till och med nosat på dem, fast de gillar inte mig riktigt....

När vi kom hem efter vår promenad var vi trötta Ludde och jag....Ludde är otrolig på att gå långa promenader...han är ju så liten, så han måste gå nästan dubbla steg mot vad jag gör. Men, han pinnar på, han har så mycket energi och ork...och han älskar att vara ute. 

Så här ser en lycklig dag ut i mitt liv....när jag är helt tillfreds med min tillvaro. När jag har fått träffa mina kompisar, sprungit tafatt i skogen, gått långa promenader, fått intryck av andra djur och fått jobba lite med övrningar och dressyr. Däremellan goda måltider och sköna sovstunder.

Det är en hundliv när det är som bäst! 

        Vov vov

Leo

På dagens morgonpromenad satte matte hjärtat i halsgropen. Vi går alltid vår vanliga runda genom skogen, över stock och sten, tillsammans med Ludde och hans matte. Vi hoppar upp på våra stenar och vi ger skall för att få vår belöningsgodis....allt är som vanligt - alltid. Samma runda och samma rutiner varje morgon. Det tycker Ludde och jag är bra, för vi vill ha det så, vi avskyr när våra mattar glömmer bort vissa rutiner under rundan. 

Det är en liten rolig rutin som kommit till och det är att Dina har valt ut en alldeles egen sten mitt i skogen som hon började hoppa upp på...en lite mindre.....och nu hoppar vi alltid upp på den också, för vi har insett att det också är en godisbelöningssten. Så ett tack till Dina...för nu får vi en godis till under rundan - vi hade inte tänkt på det - att man kan göra så. Hon är en intelligent hund Dina! 

Vid slutet av skogen går en grusväg och vi brukar få gå lösa även där....sen kopplar våra mattar oss när vi kommer ner till villorna i samhället. Ibland kan det komma en bil på vägen...de brukar sakta ner så att våra mattar hinner koppla oss. Bilen som kom idag hade inte tid att sakta ner....den fortsatte att köra ganska fort...matte ropade till mig att stanna, för jag var några meter framför henne. Jag har en ful ovana att alltid vilja gå framför och matte försöker hela tiden få mig att gå bredvid....det är en evig kamp. 

Jag stannade vid vägkanten....och stod blixstilla alldeles....för jag vet att jag ska stanna och stå alldeles stilla när det kommer bilar, det har matte och jag övat på från tidig ålder, när vi har gått på smala vägar. Som tur är! Bilen körde förbi mig i sin hastighet, utan att göra minsta tillstymmelse till att lätta på gasen. Matte fick hjärtat i halsgropen och blev väldigt arg! Hmmmmm...undrar vem hon blev arg på? Hon sa något om att det var onödigt, tänk om jag hade tagit en tass ut mot vägbanan...vad hade hänt då? Nu gjorde jag inte det...jag stod alldeles blixstilla alldeles...precis som vi övat på. 

Jag undrar hur det blir nu - jag tror att jag vet - imorgon kommer matte att koppla mig när vi kommer till grusvägen....idag var nog sista gången som jag fick gå lös där. Och jag tror att Luddes matte kommer att göra likadant, även fast han har för vana att gå bredvid våra mattar - även som lös.

Matte har lärt sig läxan! 

       Vov vov

Leo

Jaha, då är det den här tiden på året när matte har en inre önskan om att vi skulle ha beställt tid hos veterinären för mig....när jag var runt ett års ålder! 

Jag förstår inte riktigt vad hon menar, för jag har fullt upp nu...med nosen i backen, blicken riktad framåt drar jag oss framåt i kopplet på jakt efter......alla dessa skönheter som finns i mitt närområde! Varenda, varenda tik löper just nu....och visst absolut blir jag påverkad! Jag är nämligen inte Snipp-Snoppad....alltså kastrerad på människospråk.

Matte hade egentligen bestämt sig för att kastrera mig....men så ändrade hon sig. Och varför hon ändrade sig, vet bara hon själv, egentligen. Men, det fanns säkert ett skäl. Och när vi kommer till den här tiden, då brukar hon gå och muttra bakom kopplet....."att vi skulle ha åkt till veterinären ändå".....för hon tycker inte att det är speciellt roligt när jag är totalt okontaktbar. Jag har ju fullt upp....!

Jag är inte den värsta sortens hanhund som sitter hemma vid ytterdörren och ylar, eller gnäller, eller krafsar sönder dörrar, eller slutar äta eller rymmer när jag är okopplad. Men, visst är jag påverkad när vi är ute bland alla dofter och visst är jag lite okontaktbar - det kan jag hålla med om. Det är ju något kemiskt detta, som inte jag kan påverka...det är hormonerna som far runt i kroppen min. Det brukar vara ett par veckor som värst....sen brukar allt bli som vanligt igen. Och det är skönt - det tycker både matte och jag! 

Det finns ju kemisk kastration också...jag vet att matte har läst om det på nätet...och har sina funderingar ibland, om vi ska prova det. Den håller i ca 6 månader. Men, jag vet inte om jag tycker att det är så lysande idé faktiskt. Men, det är ju matte som bestämmer....det är ju bara att följa med till veterinären isåfall.

      Hmmmm, jag är iallafall helt säker på att hon inte kommer att göra en riktig Snipp-Snapp-Snopp på mig iallafall. En sån som Ludde, Midas, Sune, Bengtsson, Morris och Malte har gjort och som jag igår fick höra att Moltas också ska göra. Fast som sagt, jag vet att matte ångrar sig vissa dagar....iallafall låter det så när hon går där bakom det spända kopplet. 

Vov vov

Leo

Jag är kär och inte i vem som helst...utan i en Mastiff tik på vår gata! Hon är helt underbar! Hon ser på mig med sina sorgsna ögon och viftar lite på svanstippen och är helt bedårande! Hon är jättestor, väger över 70 kg...så om vi skulle gå en brottningsmatch har jag inte en chans.

Matte och jag har passerat henne några gånger under veckan, nu hör till saken att hon höglöper, så det bidrar ju till min extas! Men, jag tycker hon är helt underbar! Och tänk vilka söta valpar vi skulle få, om vi fick! Jag tyckte att hon verkade lite kär i mig också när vi sågs sist.

På det hunddagiset som jag var på tidigare fanns det en Mastiff hane, som hette Texas och var enorm! Han vägde säkert närmare 100 kg, så med honom var det väldigt få som ville leka. Det fick vara under övervakade former och han lekte endast med ett par av tikarna, som vågade....för det krävs en del när en så stor bjässe kommer emot en. Jag lovar att jag höll mig på avstånd....även fast han var snäll Texas, det var mer hans storlek som var ett problem inte hans lynne.

Historien om rasen Mastiff är blodig, romarna hämtade de storvuxna hundarna från Storbritannien för strider mot lejon och andra vilda djur i arenorna. Och de användes för liknande nöjen även i England...men när intresset för dessa nöjen dog ut dog även rasen ut. Och i början av 1800-talet vidtogs ett restaureringsarbete. I slutet av 1800-talet hade man lyckats skapa en hund som överensstämmer med dagens mastiff. Och till Sverige kom de första mastifferna på 1950-talet.

Och vilken tur....annars hade jag inte fått uppleva min STORA kärlek! Och igen, hon är helt bedårande vacker och underbar!

Vov VovLeo

Jag har fått ett mejl från min syster Lisa....där hon bifogat en bild på min pappa Emil. Är vi inte lika så säg? Jag tycker själv att jag är en kopia av honom i ansiktet....min mamma Sheila är jag inte alls så lik, hon har uppstående öron och har en mer spetsig nos än vad vi har. Det är 50% collie i min pappa också, så han har en stor krage - precis som jag. 

Undrar hur vi skulle reagera om vi skulle träffas....hmmmm...jag skulle säkert inte förstå att vi var släkt direkt, utan skulle säkert mer gå på att det var en stor, ståtlig hanhund....en rival! Jag kan ha lite problem med okastrerade hanhundar, det måste jag erkänna! Och min pappa är okastrerad.....eftersom jag finns.....

I somras såg matte en hund som hon absolut trodde var min pappa...han var väldigt lik Emil. Så hon var tvungen att fråga vad han hette....men det var inte han. Det kan ha varit en släkting, syskon eller så, för min pappa är från Dalarna och den här hunden kom också från Dalarna. 

Min syster Lisa och jag är inte så jättelika till utseendet, jag är mer lik pappa Emil och Lisa har lite mer drag från mamma Sheila...men när det gäller beteende är vi precis likadana. Vi leker och beter och på precis samma sätt....

Jag tycker det är så roligt att ha kontakt med mina nära och kära....och att jag har funnit på Lisa är helt fantastiskt...hon är min favvo syster yster! Och jag längtar verkligen tills vi kan ses igen!       

Vov vov

Leo

Hmmmm, det här tål att tänka på....hund på skateboard. Jag vet inte riktigt om det är något för mig...men för Biuf verkar det vara en alldeles fantastisk sysselsättning! Han älskar det!

Ja, vi fyrbenta vi kan göra de mest hippa saker....som väl åka skateboard måste räknas som. Det är inte direkt något vi kan se var dag, att vi hundar skulle ägna oss åt! Biuf verkar tycka det är en alldeles lysande idé att ta sig fram på hjul....jag undrar hur det går med hans motion? Men, han är ju en bulldog så han kanske inte har samma kondition som en vallhund. Hmmmmm...det här tål att tänka på....

För mig själv skulle det iallafall vara helt otänkbart att ta mig fram på hjul.....och något jag måste erkänna här och nu, som matte tycker är jobbigt med mig, är att jag avskyr när människor åker omkring på hjul. Inte bil, cykel, moped och så....utan skateboard, rullskidor, inlines, där de tvåbenta själva tar sig fram på ett för mig helt onaturligt sätt. De har ett rörelsemönster som för mig inte alls stämmer med hur de ska röra sig. Jag brukar göra utfall och vilja hoppa upp för att stoppa dem. Matte tycker att jag är jobbig! 

Så det här med att vi fyrbenta ska börja åka skateboard, tycker jag känns väldigt, väldigt jobbigt. Jag hoppas verkligen inte att den trenden sprider sig till vårt land, utan stannar vid Biuf och i Peru. Annars kommer jag att få en jättejobbig tillvaro med att försöka ställa ordningen till rätta! 

http://www.youtube.com/results?search_query=biuf+skateboarding+dog&oq=biuf&gs_l=youtube.1.1.0l5j0i10.552.16209.0.19451.45.22.22.1

2.0.94.1614.22.22.0...0.0...1ac.1.11.youtube.RmnRN
16um98

Vov vov

Leo

Varje morgonpromenad börjar med att vi går förbi den här skylten. Jag är inte läskunning, endast skrivkunnig än så länge...men något jag har lärt mig är att jag inte får lyfta mitt bakben mot häckar, rabatter, brevlådor och staket. Det lärde matte mig på ett tidigt stadium....fast jag är förstås hundsklig och kan missa ibland! 

Dagens morgonpromenad blev en repris på gårdagens, så Dina och hennes matte följde med oss idag också. Och vi har så roligt....vi springer nästan ifrån oss själva. Dina har blivit lite modigare mot mig, hon har haft lite respekt för mig tidigare...men nu vågar hon leka hejvillt med mig. Min roll är också att medla mellan Ludde och Dina för de kan leka lite tuffare....Ludde är ju för alltid en envis liten terrier och ibland kan hans lek gå över styr. Så det gäller att jag är med på en kant. 

Dina har inte riktigt försått regeln att vi ska skälla uppe på stenar, men hon kommer att lära sig så småningom....hon har ju inte gått med på så många skogsrundor än. Och när vi har kommit ut ur skogen är regeln att vi också ska hoppa upp på en låda där det förvaras sand....iallafall står det SAND på den, men den tycker inte Dina om att hoppa upp på....den är alldeles för hal, för den är gjord av plast. Så hon slipper det naturligtvis...hon blir godisbelönad ändå! 

Matte tyckte att hon fick en bra idé idag, appropå skyltar. Att vi ska göra en svart skylt med vit text: 

                                                    HUNDPROMENADER

                                                    vardagar 08.00

                                                    helgdagar 09.00

och sätta upp där vi brukar mötas innan vi går vår skogsrunda. Då kan det bli ganska många som följer med på vår morgonpromenad. Sen kom de tvåbenta på att det kanske inte var en så lysande idé eftersom det kan komma ekipage som vi inte riktigt gillar...både fyrbenta och tvåbenta såna. Ve och fasa om Tjabo från hundgården kom....då skulle det verkligen bli livat. Han och jag har inte riktigt gjort upp än...det står 1-1....fast egentligen tycker jag att det står 1-0 till mig. Eftersom han attackerade mig när jag var en liten valp på sju månader och jag attackerade honom förra hösten, när jag var vuxen...och det är en mer rättivs kamp! Jag lovar att han fick betalt för gammal ost - vi hundar glömmer aldrig en oförätt!

Så det här med skylt får vi nog lägga på is....annars vet vi inte hur det kan sluta! Fast våra mattars idéer är lite knäppa ibland, för de hade också en idé om att det kan betalas en medlemsavgift för att komma undan icke önskvärda ekipage, eller ha någon form av jury som på IDOL...där ekipage får ta ett steg fram för att sedan bli bortvalda....ja, ja, ja, ja...........

Ja, dessa mattar med sina konstiga idéer....de bara surrar och surrar! Tacka vet jag oss hundar vi ägnar oss åt mer väsentligare saker som att hoppa upp på stenar och ge skall! 

Vov vov

Leo