I veckan fick jag prova på att vara räddningshund - en mycket spännande upplevelse. Matte och jag var ute på vår vanliga kvällspromenad och vintern hade kommit i en hast. Och med den en förädisk halka. Matte har varit klok nog att köpa ett par Icebugs för tre vintrar sen....så att hon inte ska halka, det har hon gjort tillräckligt.

Vi blev omsprungna av en joggare, matte tänkte samma tanke som jag.....att jogga i detta hala väglag kräver sin man, verkligen. Att de vågar....de som bara har två ben också....jag måste ändå säga att det ger mycket bättre balans om man har fyra av dem. När vi kommit uppför vår backe som är den sista kampen innan raksträckan hem får vi se att mannen som precis har passerat oss ligger raklång på marken. Matte blev väldigt rädd....om det är något matte inte är bra på....så är det att sjukvårda. Och matte trodde det värsta....och det trodde också jag, eftersom jag tyckte att det var ett väldigt konstigt sätt att uppföra sig på. Att ligga raklång mitt på trottoaren, så jag började skälla, såklart, för att visa min upprördhet. Matte frågade mannen vad som hänt och hur han mådde....han mådde inte bra, hans axel hade hoppat ur led. Och det såg vi då....att armen låg rakt ut från kroppen. Han hade väldigt ont och undrade om matte kunde hjälpa honom att dra den rätt igen. Den hade nämligen hoppat ur led förut. Aldrig i livet....tänkte både matte och jag! Men, matte sa att hon känner en som kanske kan...som jobbat i sjukvården....alltså Luddes matte. 

Vi skyndade för att hämta Luddes matte...som fick skynda sig ut....Ludde blev väldigt upprörd över att han inte fick följa med...han är ju för liten för sådana här utryckningar! Jag skällde för att övertyga Luddes matte om allvaret i det hela...och jag ville inte sluta. Luddes matte kunde inte heller göra något för mannen...alltså i den meningen att hon inte ville dra armen rätt...däremot ringde hon 112. Mannen hade så ont nu och han frös...såklart, han låg ju på marken. Mattes och mitt uppdrag blev att hämta plädar hemma hos Ludde. Vi sprang igen....och min uppgift igen var att skälla....vi fick plädar av Luddes husse. Ludde blev ännu mer upprörd över att han inte fick följa. Vi bäddade in mannen i plädar...det stannade några bilar och några fotgängare. Jag skällde....för nu började jag inse vad min uppgift i detta äventyr var. Att vakta den skadade mannen! Ingen fick komma nära...jag hade insett att han behövde vaktas...han var svag och kunde inte försvara sig själv vid fara!  

Så kommer en stor, stor bil...med blåljus på....ambulansen. Och ur kliver tre personer...och såna har jag träffat förut...såna kom nämligen och hämtade matte för två år sen när hon fallit omkull...så jag visste vilka jag hade att göra med. Det är såna personer som lyfter upp tvåbenta på en rullbar säng och tar dem med sig och försvinner. Det skulle inte få hända! Så jag började naturligtvis skälla och skälla....här gällde det att vakta. Matte sa att jag skulle vara tyst....det är inte lätt med de tvåbenta....de är så svåra att förstå sig på ibland! Jag visste ju vad som skulle hända.....och naturligtvis hände det som jag befarade efter en stund. Först tog de fram en stor manick...en tub...med en mask som de satte framför hans mun...mannen blev jättekonstig. Sen lyfte de upp honom och rullade in honom i bilen.....

Vårt uppdrag var över...ett riktigt äventyr! Den kvällspromenad som brukar ta 30 minuter blev 1,5 timme lång. Jag var så trött när jag kom hem....så jag somnade direkt. Och gissa vad jag drömde hela natten.... jo blåljus, gulklädda tvåbenta och mig som räddningshund! 

Vov vov

Leo

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jodå, matte menar tydligen allvar med att nu är det dags att få bort det lilla hullet som jag lagt på mig under vintermånaderna. För idag fick Ludde och jag gå en tråkpromenad med matte och lillhusse. Den där tråkiga som bara går rakt, rakt fram...

  Jo, jo.....julen kan också sätta sina spår hos en fyrbenting! Och det har det gjort på mig....säger matte. Hon säger att jag har blivit "trind". Vad nu det betyder.....   Egentligen är det så, att jag helt enkelt har lagt på mig lite i vikt....

  Eftersom det ändå är vinter tycker jag att det kan komma lite snö, för allt blir så mycket roligare när man kan leka och springa i det mjuka vita. Jag har haft så mycket roligt med mina kompisar i snön...och det bästa av allt är ju att det gör m...

  Matte är ingen vintermänniska, men just nu är hennes högsta önskan att det kommer lite kyla och med den lite snö....för hon har ledsnat på att jag droppar av lervatten efter att vi varit ute på våra promenader. Och sanningen att säga....så har j...

   Igårdagens tidning fastnade mattes blick på en text om polishunden Brolle. Anledningen var egentligen att en av hennes stora idoler är sångaren Brolle..så hon tyckte det var lite roligt att hunden hade samma namn.    En historia som kan väck...