Direktlänk till inlägg 4 januari 2014

Jag - en medelmåtta inom lydnad

Av Leo Melin - 4 januari 2014 11:10

  

Igårdagens tidning fastnade mattes blick på en text om polishunden Brolle. Anledningen var egentligen att en av hennes stora idoler är sångaren Brolle..så hon tyckte det var lite roligt att hunden hade samma namn. 

 

En historia som kan väcka lite funderingar kring det här med lydnad hos hund. Historien i sig slutade ändå lyckligt men hade kunnat sluta riktigt illa. 

 

Polishunden Brolle slet sig nämligen under en spårning efter inbrottstjuvar natten till torsdagen - och försvann spårlöst. Föraren sa att det kunde vara så att han troligen fortsatte att spåra utan att känna av att föraren inte var med och det var kolmörk natt när det inträffade. Och när en så inlärd hund upptäcker att hundföraren inte är med, är det värsta scenariot att han bara sätter sig ner och väntar på att sin husse ska komma. Som tur var slutade denna historia som sagt lyckligt, Brolle återfanns efter åtta timmars sökande, med stor hjälp från allmänheten. Då satt han ihopkurad intill en byggnad och väntade på sin husse. 

 

Matte och jag tog ett förtroligt samtal om händelsen....och vi var överens om att det är tur att jag är en medelmåtta inom lydnad. Att jag inte är programmerad att jag måste invänta kommando....utan att jag har ett eget tänk. För jag skulle absolut inte sätta mig ner i mörka skogen om jag kom bort....utan skulle med stor sannorlikhet fortsätta springa, försöka leta mig hem. Sen beor det naturligtvis på var jag befinner mig...om jag skulle lyckas med det. 

 

Jag måste få berätta en berättelse med ett fantastiskt slut om mattes systers boxertik Honey - som tyvärr bor i hundhimlen sen många år tillbaks. Familjen råkade ut för en bilolycka, nästan en mil från hemmet på en plats där Honey aldrig tidigare varit. Alla hamnade i chock, så även Honey som sprang ifrån platsen. Vi var många som letade efter henne....runt om i hela stan under många timmar. Honeys husse och matte transporterades till sjukhuset för undersökning. Och när de sent omsider kom hem, kom en granne till dem ut i trapphuset och sa att hon hade Honey inne hos sig. Honey hade lyckas leta sig hem, sprungit tvärs genom hela stan, passerat stora trafikleder som E:4an. Hennes tassar var blodiga, hon var alldeles svettig och jättetrött. Till saken hör att hon inte var någon unghund längre, utan över tio år gammal, så det tog ett tag att komma igen efter denna händelse. Hur Honey lyckades leta sig hem och springa i rätt riktning från en sida av stan till en annan, i landets fjärde största stad....är en gåta. Och att hon lyckades klara av all trafik utan att skada sig är helt fantastiskt. 

 

Ja, detta var två hundhistorier ur verkliga livet - med lyckligt slut. Och ja.....matte och jag är enade om att det är bra att jag är en medelmåtta inom lydnad och att jag har en stor egen intelligens, förhoppningsvis i nivå med Honeys.

 

Vov vov

Leo

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Leo Melin - 14 januari 2014 19:59

  Jodå, matte menar tydligen allvar med att nu är det dags att få bort det lilla hullet som jag lagt på mig under vintermånaderna. För idag fick Ludde och jag gå en tråkpromenad med matte och lillhusse. Den där tråkiga som bara går rakt, rakt fram...

Av Leo Melin - 13 januari 2014 18:36

  Jo, jo.....julen kan också sätta sina spår hos en fyrbenting! Och det har det gjort på mig....säger matte. Hon säger att jag har blivit "trind". Vad nu det betyder.....   Egentligen är det så, att jag helt enkelt har lagt på mig lite i vikt....

Av Leo Melin - 9 januari 2014 20:21

  Eftersom det ändå är vinter tycker jag att det kan komma lite snö, för allt blir så mycket roligare när man kan leka och springa i det mjuka vita. Jag har haft så mycket roligt med mina kompisar i snön...och det bästa av allt är ju att det gör m...

Av Leo Melin - 7 januari 2014 21:46

  Matte är ingen vintermänniska, men just nu är hennes högsta önskan att det kommer lite kyla och med den lite snö....för hon har ledsnat på att jag droppar av lervatten efter att vi varit ute på våra promenader. Och sanningen att säga....så har j...

Av Leo Melin - 10 december 2013 22:19


  Min käraste ägodel är faktiskt min rosa boll med pipljud. Den rosa bollen - som den heter i min familj. Jag älskar den....ja, egentligen älskar jag alla leksaker som har något form av ljud. Men, just min boll är den roligaste av dem alla.    ...

Presentation


Rondellhunden Leo, det är jag. Som bloggar om min vardag som hund.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards