Jodå, matte menar tydligen allvar med att nu är det dags att få bort det lilla hullet som jag lagt på mig under vintermånaderna. För idag fick Ludde och jag gå en tråkpromenad med matte och lillhusse. Den där tråkiga som bara går rakt, rakt fram. 

Jag trodde att vi skulle vika av in i skogen - som vi har gjort de senaste veckorna - men icke....idag gick vi rakt fram och då förstod jag genast vad som var på gång....tråkpromenad. Jag börjar genast sakta in på stegen då, matte har mig i sitt midjebälte och jag brukar ju alltid gå med sträckt koppel framför henne....men när det är tråkpromenaden vi ska gå....då försöker jag göra allt för att dra ner på tempot. Ludde förstod inte alls....vad som var på gång....han är ju för liten för det...eller inte lika känslig för tråkpromenader som jag. För han pinnade på som vanligt med högt huvud. 

Men, det var ingen idé att jag försökte protestera, för matte och lillhusse hade bestämt sig....vi skulle gå rakt, rakt fram till den "gula skylten". Det var faktiskt så länge sen vi gick denna promenad, så jag hade nästan förträngt den...men som sagt...jag kände ganska så snabbt vad som var på gång. 

Väl framme vid den gula skylten fick vi vår belöning, då är det godisdax! Och då blir vi lite gladare, Ludde och jag och så får vi också lite energi av godiset....eller godis...är väl en alldeles för positiv beskrivning....det är mitt vanliga gamla tråk-foder som matte har i sin ficka. Men, så snart vi har kommit fram till skylten vet ju jag att vi ska vända, så då brukar jag tycka att promenaden blir lite roligare....då pinnar jag på med sträckt koppel och ökar tempot....men då är det däremot Ludde som sackar....han brukar bli lite trött på tillbakavägen. Han tycker nämligen inte om att gå i koppel...och nu förtiden får han inte vara lös så mycket, de tvåbenta har tappat förtroendet för honom (men det är en annan historia som jag får blogga om separat). 

Vi fick vår belöning, Ludde och jag, för när vi närmade oss avfarten till skogen vek vi av där, så att vi fick gå genom skogen hem och då fick vi också gå lösa....till och med Ludde. Matte sa till honom att hålla sig i skinnet och det gjorde han......och även mig...för han kan inte låta bli att busa, det är det bästa han vet! Jag är inte så mycket för bus och lek längre....jag har ju blivit en vuxen hund, som tycker att det finns viktigare och roligare saker att ägna sig åt under en promenad. Jag fyller faktiskt fem år i år...och Ludde han fyller bara fyra om några dagar. Och det är ju skillnad...ett helt hundår! Tänk så mycket mognare man hinner bli på ett år! 

Ludde har sagt att han ska ha kalas när han fyller år....han ska bjuda Dina och mig...och jag har hört de tvåbenta prata någonting om korv....så det är väl därför som matte ligger i hårdträning med mig. För om det ska bjudas på korv.....då tänker inte jag banga....jag tänker äta massor...och som jag längtar till den dagen! 

Vov Vov

Leo