Jag var den minsta valpen i kullen och jag var absolut inte den kaxiga sorten, mer den försiktiga eftertänksamma - det är nog därför som matte blev kär direkt...kan jag tro. Matte hade i princip bestämt sig för att välja en tik....men jag charmade henne totalt. Vissa av mina syskon var mycket, mycket större än vad jag var, men idag har jag säkert vuxit ikapp dem alla. Jag har ju bara kontakt med Lisa, men matte har sett min andra syster Molly också och vi är alla tre ungefär lika stora....jag är lite grövre, jag är ju hanhund!

Det är mycket för en liten valp att ta sig igenom.....jag vet inte om ni tvåbenta riktigt förstår alla strapatser vi har framför oss. Först och främst ska vi ju som små valpar skiljas från vår mamma och syskon....det är inte lätt. Det känns väldigt tomt och konstigt....för mig gick det ändå ganska bra, jag var inte så väldigt ledsen utan anpassade mig ganska snabbt. Mycket tack vare att det redan fanns en fyrbent i hemmet, Katten Findus, men också att min nyfikenhet tog överhanden. Det var så mycket nytt och spännande som hände....hela tiden och det var ganska tröttande så däremellan sov jag ikapp och bearbetade mina upplevelser. Bara att matte satte på mig ett halsband och koppel var en stor omställning...jag hade ju fått prova tidigare...men aldrig haft på mig och gått ut på promenad. Matte och jag gick små korta rundor hela tiden....det var otroligt mycket att upptäcka och eftersom vi bor med naturen inpå knuten fanns det hur mycket som helst. Ängen utanför och skogen intill bjöd på jättemånga spännande upplevelser. 

Jag växte på mig otroligt snabbt och matte tyckte att jag var helt bedårande! Jag var väldigt lyhörd och försiktig och följde matte i spåren hela tiden...jag avvek inte från hennes sida. Men, ju större jag blev ju mer självkänsla fick jag och nyfikenheten är ju en motor som driver en framåt...så jag vågade ta ut svängarna mer och mer....snart gick jag framför matte istället för bakom och det var ju spännande bara att kunna göra det. Matte anmälde oss till valpkurs och den gick jag när jag var fem månader...jag var duktig, men väldigt skällig...jag är ju vallhund och ville att alla skulle vara nära varandra. Så när gruppen spreds ut och vi valpar skulle kallas in, blev jag lite orolig. Att träffa andra hundar var också viktigt, såklart...så jag fick träffa kompisar och leka...leken är väldigt viktig i det sociala samspelet mellan oss hundar! Och när man som valp ska träffa vuxna hundar är det ju viktigt att de är snälla....och jag umgicks bara med såna.   

Vissa av dem var lite stora, så då kändes det skönt att hålla lite avstånd...men jag växte ju snabbt, så jag började ta för mig mer och mer. Jag lärde mig mycket av att umgås med andra, de forstrade mig och talade om när jag inte uppförde mig ok. En liten buff i sidan, så förstod jag. 

Eftersom jag började på dagis redan vid fem månaders ålder lärde jag mig otroligt mycket om hur det är att vara i en större hundflock. Vi valpar blev allas maskot....och vi följde efter alla vuxna som fostrade oss och lärde oss allt de kunde. Det var väldigt nyttigt och lärorikt. Dagarna fylldes av lek och stoj och jag trivdes otroligt bra! När jag var runt året och började bli könsmogen fick jag börja vara med tikarna endast, eftersom jag under den perioden började bli lite kaxig och ville visa att jag var stor nu. Matte hade funderingar på att kastrera mig, men bestämde sig sen för att inte göra det. Och hon har sagt att hon ångar det ibland...jag vet inte vad hon menar med det!   

Ja, liten blir stor.....och jag är fullvuxen nu, säger matte. Jag är faktiskt fyra år och räknas inte som någon unghund längre....så kraven att jag uppför mig bra, är ju större. Jag har vuxit till mig, blivit mer muskulös och kraftig och självklart mer intelligent...brukar tänka efter två gånger innan jag gör något förhastat! Fast, visst ibland kan jag inte låta bli att överraska....både mig själv och min omgivning. Jag har från att ha varit en gullig, söt liten valp blivit en vacker, ståtlig hund....och jag brukar få beröm och kommentarer, både från de fyr- och tvåbenta.

Senast igår på kvällspromenaden var det en tjej som frågade vad jag var för blandning...hon kunde det där med hundar och såg att jag inte var renrasig...så matte fick börja förklara...collie, bordercollie, teuveren, springer......ja, ja....och sen resten.....hur som helst...jag är en riktig Rondellhund, helt enkelt!

Den vackraste av dem alla - säger matte!

Vov vov

Leo 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jodå, matte menar tydligen allvar med att nu är det dags att få bort det lilla hullet som jag lagt på mig under vintermånaderna. För idag fick Ludde och jag gå en tråkpromenad med matte och lillhusse. Den där tråkiga som bara går rakt, rakt fram...

  Jo, jo.....julen kan också sätta sina spår hos en fyrbenting! Och det har det gjort på mig....säger matte. Hon säger att jag har blivit "trind". Vad nu det betyder.....   Egentligen är det så, att jag helt enkelt har lagt på mig lite i vikt....

  Eftersom det ändå är vinter tycker jag att det kan komma lite snö, för allt blir så mycket roligare när man kan leka och springa i det mjuka vita. Jag har haft så mycket roligt med mina kompisar i snön...och det bästa av allt är ju att det gör m...

  Matte är ingen vintermänniska, men just nu är hennes högsta önskan att det kommer lite kyla och med den lite snö....för hon har ledsnat på att jag droppar av lervatten efter att vi varit ute på våra promenader. Och sanningen att säga....så har j...

   Igårdagens tidning fastnade mattes blick på en text om polishunden Brolle. Anledningen var egentligen att en av hennes stora idoler är sångaren Brolle..så hon tyckte det var lite roligt att hunden hade samma namn.    En historia som kan väck...