Gårdagen blev väldigt turbulent....inte för mig, men för min allra käraste vän Ludde! Matte passade Ludde igår och vi skulle tillbringa den härliga eftermiddagen med att gå en skön långpromenad - grisrundan. När vi kommit en bit på väg...förbi hästhagarna och skulle precis passera järnvägen hände något med Ludde! Han hoppade hastigt tillbaks efter att han varit med nosen i gräset...som att det var något obehagligt i gräset. Matte sa något som...."ojdå, Ludde vad var det där....blev du stucken av nåt"... 

Det händer ju ibland under promenaderna att vi hundar kan vara med om lite obehagliga upplevelser men de brukar gå snabbt över igen...mest brukar vi bli rädda, ruska av oss och promenera vidare. 

Men, inte denna gång....när vi skulle fortsätta att gå var Ludde som förbytt...den kvicka, lekfulla, nyfikna Ludde var som bortblåst på en sekund....han mådde inte bra och ville helst inte gå. Det kändes väldigt obehagligt både för mig och matte. Jag nosade på honom och försökte förstå vad det var för fel. Matte lyfte upp Ludde för att kolla, men hon såg ingenting...Ludde slickade sig om nosen och gruffade lite med tassen runt den. Matte insåg att det inte skulle bli någon långpromenad, men det värsta var att det var en bra bit hem också..men det var ändå kortare väg hem genom att vi skulle vända. Så vi började ta oss hemåt. Matte bar Ludde, sen fick han gå lite själv - men det gick väldigt långsamt...han orkade och ville inte. Matte började bli lite orolig för hon började tänka på om det kunde ha varit en orm i gräset, men hon tyckte att hon borde ha sett den isåfall...men blev ändå osäker. Matte ringde Luddes matte och berättade vad som hänt...och de bestämde att matte skulle ringa och rådfråga veterinär när vi kommit hem. Luddes matte skulle ta sig hem under tiden. 

Det blev en långsam promenad hemåt......Ludde var inte okey alls....han fick gå några meter...sen bar matte honom....sen stannade vi i skuggan en stund....sen gick Ludde igen...sen bar matte honom igen..matte försökte ge Ludde godis och vatten...men nej, han ville inte ha, så då insåg hon att det var inte bra alls. Det tog en halvtimme att komma hem. Jag hade tålamod, jag förstod att allt inte stod rätt till...jag till och med hoppade över att bry mig om min allra västa antagonister i hundgården, matte kopplade mig naturligtvis, men jag struntade i att de skällde på mig - jag var ute på ett viktigt uppdrag - ta mig hem! 

Väl hemma ringde matte veterinären som absolut ville att Ludde skulle kollas, eftersom det var runt nospartiet matte trodde han blivit biten, stungen....så det bestämdes att Ludde skulle in till stan för ett veterinärbesök. Matte försökte kolla Ludde mer noggrannt, men nu på hemmaplan ville han inte alls..utan morrade lite åt matte när hon försökte. Matte förstod budskapet, att han ville vara ifred....så Ludde gick och lade sig i min säng för att vila. Strax därefter kom Luddes matte och då blev naturligtvis Ludde lättad....men han orkade inte bli så där glad som han brukar utan tittade bedjande på sin matte med....."hjälp mig...jag mår inte bra"-blicken. Luddes matte kände att han svullen på halsen...och det blev ett hastigt avsked och Ludde transporterades till Veterinär Niclas. 

Veterinär NIclas undersökte Ludde, han fick ta tempen, han fick en kortisonspruta och sen blev han erbjuden levergodis som brukar vara höjdpunkten med hela besöket. Men, Ludde ville inte ha, han var inte alls sugen på godis, så då förstår jag hur illa det var med honom! Det bestämdes att Ludde skulle stanna för observation en stund. Veterinär Niclas var säker på att han blivit getingstucken, det var inte ett ormbett som tur var! 

   Ludde hos veterinären....inte roligt alls   

På kvällen när matte och jag skulle gå vår kvällspromenad gick vi förbi Ludde för att se hur han mådde...han var inte alls pigg då heller....stackars min kompis! Jag förstod hur dåligt han mådde, för jag har också varit hos Veterinär Niclas och fått tagit tempen och fått en kortisonspruta! Men, jag har ju aldrig blivit stucken av en geting förstås....och jag tänker akta mig för dem nu...jag brukar jaga dem och matte brukar säga "nej, det där är ingen fluga"...jag brukar nämligen jaga alla insekter som flyger och ibland lyckas jag fånga en fluga. Det är en sport jag har! 

Nu kommer vi att akta oss för getingar...både Ludde och jag har lärt oss läxan...det fungerar så för oss hundar.....learning by doing....som det heter. 

Vov vov

Leo

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jodå, matte menar tydligen allvar med att nu är det dags att få bort det lilla hullet som jag lagt på mig under vintermånaderna. För idag fick Ludde och jag gå en tråkpromenad med matte och lillhusse. Den där tråkiga som bara går rakt, rakt fram...

  Jo, jo.....julen kan också sätta sina spår hos en fyrbenting! Och det har det gjort på mig....säger matte. Hon säger att jag har blivit "trind". Vad nu det betyder.....   Egentligen är det så, att jag helt enkelt har lagt på mig lite i vikt....

  Eftersom det ändå är vinter tycker jag att det kan komma lite snö, för allt blir så mycket roligare när man kan leka och springa i det mjuka vita. Jag har haft så mycket roligt med mina kompisar i snön...och det bästa av allt är ju att det gör m...

  Matte är ingen vintermänniska, men just nu är hennes högsta önskan att det kommer lite kyla och med den lite snö....för hon har ledsnat på att jag droppar av lervatten efter att vi varit ute på våra promenader. Och sanningen att säga....så har j...

   Igårdagens tidning fastnade mattes blick på en text om polishunden Brolle. Anledningen var egentligen att en av hennes stora idoler är sångaren Brolle..så hon tyckte det var lite roligt att hunden hade samma namn.    En historia som kan väck...