Morgonens promenad blev inte riktigt heller som den brukar vara och jag mår bäst när allt är som vanligt! Nu hoppas jag att resten av dagen blir som den brukar...annars kommer jag att känna mig borttappad. Morgonen började med att vi som vanligt träffade Ludde och hans matte kl. 08.00 - prick! Ludde såg ganska pigg ut till en början så vi hälsade på varandra, men han var alldeles tyst...och det är inte ett så jättegott tecken, eftersom vi brukar hälsa på varandra med skall. Något "hopp-o-snurr" med matte orkade han inte...och det var ett ännu sämre tecken...för det älskar han och gör alldeles av sig själv utan någon uppmaning. 

Vi började ändå gå lite ut på ängen....och den var alldeles överfull av spindelnät....våra mattar blev helt lyriska och tyckte det var fantastiskt vackert....Ludde och jag brydde oss inte så där jättemycket. Herregud, det var ju bara spindelnät....och spindlar som hade jobbat under morgonen för att de skulle få något till frukost. Ja, mattar...de började fotografera och filosofera....de sa något om att de visste att det fanns otroligt många sniglar...de brukar nämligen sick-sacka mellan dem....men ibland missar de och råkar trampa på en...och då kraschar det under foten...och så skriker de. Men, de hade ingen aaaning om att det fanns så många spindlar....för det måste det ju göra eftersom hela ängen var full av spindelnät...i massor!

Ludde mådde inte bra - jag märkte det direkt - han ville inte springa eller busa, han orkade inte heller gå någon promenad och sen kräktes han. Då sa Luddes matte att det var bäst att gå hem med honom och låta honom få vila...så hon lyfte upp Ludde och gick hem med honom i famnen. Så vi får se om han har piggnat på sig till mitt på dagen när det är dags för vår nästa promenad. Jag hoppas verkligen det...för jag kommer att tycka det är väldigt trist annars....jag vill gå mina promenader med Ludde! Annars känns mitt liv upp och ner! Matte och jag gick själva in i skogen och den var inte heller sig lik...den var alldeles trollsk! Jättemycket spindelnät där också...och lite dimhöljen och dagg som låg vid marken. Matte tyckte det var jättevackert - jag tyckte mest att det var annorlunda! 

Husse ringde och sa att det varit inbrott eller sabotage i "macken" och att polisen hade satt upp avspärrningsband där....matte blev nyfiken och tyckte att då måste vi gå och titta på det. Så då vände hon och gick ditåt istället...vi skulle inte gå vår vanliga skogsrunda, helt plötsligt! Och mitt liv kändes ännu mer upp och ner! Sagt och gjort vi gick tillbaks över ängarna och helt plötsligt gick jag rakt igenom ett av spindelnäten och fick hela bohaget i huvudet....som tur är kändes det inte så tungt som det låter! Matte tyckte att det var jätteroligt och skulle absolut få med det på bild - och jag var tvungen att stå alldeles stilla!

Matte började filosofera igen....något om naturens kristaller och hur viktigt det är att fånga ögonblicket innan det förfars...liksom livet....och ja...ja...vet inte vad hon menade riktigt. Det var ju ett spindelnät! Men, jag lät henne hållas...hon tror att hon vet mer om livet än vad jag vet...dessa människor, man blir inte klok på dem! Carpe Diem...ja, ja..jag säger bara Carpe Punktum!

Efter den filosofiska delen av promenaden kom vi tillbaks till verkligheten så vi begav oss till macken för att titta. Och det var en sorglig syn, rutan i dörren var helt sönderkrossad, vet inte om det varit ett inbrottsförsök eller ett sabotage. Det lär vi nog få veta tidsnog. Tråkigt iallafall, eftersom familjen som driver butiken bor ovanpå. 

Matte och jag gick en helt annan morgonrunda och jag vande mig vid att mitt liv är lite upp och ner just nu. Promenaden var okey och det var många dofter att lukta på. Jag såg lite kompisar på håll...Moa med sina kompisar och sen BoBo som sprang bredvid sin cyklande matte. 

Sen hamnade matte och jag bakom Aston och hans matte. Aston och jag har ju en liten intrig på gång...oavbrutet...den har med våra mattar att göra. Vi gör utfall mot varandra...fast inga allvarliga egentligen. Matte tyckte iallafall att vi inte skulle gå ikapp dem...så att vi kunde slippa de där utfallen...problemet är bara att Aston och hans matte har ett väldigt långsamt promenadtempo och fastän vi gick så sakta att vi nästan gick baklänges - kom vi närmare och närmare dem. 

Matte sa något om en fysisk sensations-sensation....vet inte vad hon menade...tror att hon tyckte att det var konstigt att vi nästan kom ikapp dem fastän vi nästan gick baklänges! Hur kan något sådant vara möjligt?

Vov vov

Leo

 

Isabella

5 september 2013 13:28

Åh va söt hund du har! :) Själv har vi en liiiten jack russell valp, och framöver kommer det finnas massor av bilder, videos och inlägg om vardagen med honom. :) Kika gärna in!
Kram

http://fettnyttig.bloggplatsen.se

Leo Melin

5 september 2013 20:33

Tack...ja han är helt underbar! Leo har några Jack Russel kompisar....Lovis, Lova och Hugo som bor i hans närområde. Det är så glada, pigga och energifyllda hundar. Lycka till med e lilla valp! Ska absolut in och titta på er blogg. Roligt!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jodå, matte menar tydligen allvar med att nu är det dags att få bort det lilla hullet som jag lagt på mig under vintermånaderna. För idag fick Ludde och jag gå en tråkpromenad med matte och lillhusse. Den där tråkiga som bara går rakt, rakt fram...

  Jo, jo.....julen kan också sätta sina spår hos en fyrbenting! Och det har det gjort på mig....säger matte. Hon säger att jag har blivit "trind". Vad nu det betyder.....   Egentligen är det så, att jag helt enkelt har lagt på mig lite i vikt....

  Eftersom det ändå är vinter tycker jag att det kan komma lite snö, för allt blir så mycket roligare när man kan leka och springa i det mjuka vita. Jag har haft så mycket roligt med mina kompisar i snön...och det bästa av allt är ju att det gör m...

  Matte är ingen vintermänniska, men just nu är hennes högsta önskan att det kommer lite kyla och med den lite snö....för hon har ledsnat på att jag droppar av lervatten efter att vi varit ute på våra promenader. Och sanningen att säga....så har j...

   Igårdagens tidning fastnade mattes blick på en text om polishunden Brolle. Anledningen var egentligen att en av hennes stora idoler är sångaren Brolle..så hon tyckte det var lite roligt att hunden hade samma namn.    En historia som kan väck...