Nu tror nog många av er att de är jag som är med på fotot, men icke - det är BoBo. Vi mötte BoBo och hans matte på vår dagliga skogsrunda i helgen. Och matte försökte verkligen föreviga oss alla på bild, vi fyra rörliga fyrbenta som inte kunde vara still en enda minut. Så det var ingen lätt uppgift.

Bobo och jag är egentligen inte lika alls, varken till lynne eller utseende, men det är några som tagit fel på oss på håll eftersom vi har nästan samma färger. BoBo är en blandning mellan BernenSennen och Schäfer och han är väldigt brummelibrummig....som en stor bamsebjörn och har också den mentaliteten. Lite sävlig och alla våra mattar älskar honom....men jag är faktiskt lite skeptisk. För han är ju större än jag och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det....sen var han ju en hanhund tills för ett halvår sen....sen vet jag inte riktigt vad som hände...men jag lever kvar lite i den känslan. Och blir väldigt, väldigt osäker när jag möter honom. 

Som ni se på bilderna är det väldigt mycket aktion och rörelse när vi möts.....det går inte riktigt att tygla. Jag försöker hålla ordning på flocken genom att skälla mig hes....men det funkar inte riktigt heller. Ingen lyssnar på mig....matte måste ta till sitt knep och massera min bringa....då blir jag trygg och lugnare. Ludde och Dina älskar BoBo....och jag har lite svårt att acceptera det...att de tycker det är roligt att leka med honom. Eftersom jag inte kan koppla av och falla in i leken.....men en dag kanske jag kan göra det. 

Men jag får nog ge det lite tid och några ytterligare möten först...så får vi se. Alla mattar har förhoppningar om att det kommer att fungera....matte tyckte att det hade gått framåt nu vid sista mötet, för jag lyssnade på hennes kommandon iallafall och höll mig i skinnet. Fastän jag allra, allra helst ville sätta BoBo lite på plats. Jag är ju faktiskt äldre än han och dessutom är jag en riktig hund....än så länge. 

Ja, det är väl så här när flocken vidgas....det måste ta sin tid innan rangordningen sitter....Ludde och jag har ju accepterat Dina, hon är en riktig frisk fläkt i vår flock....som tillför så mycket energi. Ludde och jag har ju blivit så vana vid varandra att vi ofta glömmer bort att leka och rasa. Och det blir det massor av de gånger Dina slår följe med oss.

Dina har accepterat oss fullt ut nu, hon var lite osäker till en början....hon har ju sin historia i bagaget....så det gäller verkligen att bygga på hennes tillit. Och det har hon fått till oss nu...hon vet att vi är hennes allra, allra bästa vänner och att vi inte för något i världen skulle göra henne något illa. 

Vov vov

Leo

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jodå, matte menar tydligen allvar med att nu är det dags att få bort det lilla hullet som jag lagt på mig under vintermånaderna. För idag fick Ludde och jag gå en tråkpromenad med matte och lillhusse. Den där tråkiga som bara går rakt, rakt fram...

  Jo, jo.....julen kan också sätta sina spår hos en fyrbenting! Och det har det gjort på mig....säger matte. Hon säger att jag har blivit "trind". Vad nu det betyder.....   Egentligen är det så, att jag helt enkelt har lagt på mig lite i vikt....

  Eftersom det ändå är vinter tycker jag att det kan komma lite snö, för allt blir så mycket roligare när man kan leka och springa i det mjuka vita. Jag har haft så mycket roligt med mina kompisar i snön...och det bästa av allt är ju att det gör m...

  Matte är ingen vintermänniska, men just nu är hennes högsta önskan att det kommer lite kyla och med den lite snö....för hon har ledsnat på att jag droppar av lervatten efter att vi varit ute på våra promenader. Och sanningen att säga....så har j...

   Igårdagens tidning fastnade mattes blick på en text om polishunden Brolle. Anledningen var egentligen att en av hennes stora idoler är sångaren Brolle..så hon tyckte det var lite roligt att hunden hade samma namn.    En historia som kan väck...