Jag har världens goaste, snällaste lillhusse....brukar kalla honom storebrorsan. I hans säng får jag ligga och mysa och jag tycker att det är helt underbart! För en säng kan ju vara alldeles, alldeles underbar! Matte har ingenting att säga till om där....annars har ju hon allt att säga till om i övrigt...för jag får inte vara i någon annan säng eller soffa...den regeln har alltid funnits. 

När lillhusse och jag var själva hemma i en vecka för ett par år sen....kom vi varandra väldigt nära. Det var då jag fick börja sova i hans säng....för jag behövde tröst. Jag längtade så mycket efter min matte! Vi hade väldigt mysiga dagar då...för är det något som lillhusse är duktig på så är det att mysa och ge kärlek. Han har liksom jag stora känselspröt....därför funkar vi så bra tillsammans. Vi liksom känner oss fram....som vandrande pinnar! 

Men om natten vill inte lillhusse att jag sover i hans rum, då vill han ha stängd dörr. Så det har jag accepterat, då får jag helt sonika ligga i min egen säng. Jag vill helst också ligga nära matte...för det är ju henne jag är i symbios med. Flera gånger varje natt kollar jag att hon ligger kvar i sin säng...så att hon inte har lämnat mig. Då brukar jag nosa med min blöta nos på hennes arm....sen suckar jag lite och lägger mig nedanför hennes säng. Jag vet inte riktigt hur det skulle bli om det vore så att hon inte var där....för det har ju aldrig hänt hittills. Jag skulle säkert bli väldigt, väldigt orolig och börja leta efter henne. Usch...nej....fy....hemska tanke! Sånt orkar jag inte ens tänka på. 

Nej, det är tur att jag har det liv jag har....med allt och alla som hör till. För tryggheten är så viktig för mig, allt ska vara som det alltid har varit....som att få ta en middagslur i lillhusses säng...

Vov vov

Leo