Matte tror att jag har en höstdepression och så är det nog. Jag är lite låg i humöret, det känns inte så där jättekul just nu. Det är förändringens tid och jag känner av det i hela min kropp. Sen en månad tillbaks saknas en person i min flock och det påverkar mig naturligtvis jättemycket. Min husse flyttade härifrån då och min tillvaro har naturligtvis förändrats mycket av det. Matte och lillhusse fyller naturligtvis mina dagar med allt som jag är van vid....men det är ändå någonting som fattas mig. Känslan är påtaglig.

Även fastän jag har varit mycket en enmanshund, följt matte i varje steg, så har jag naturligtvis även band till husse...han har ju fyllt sin plats här i hemmet och jag har ju haft en egen relation till honom. Så det känns lite tomt just nu....fastän jag inte riktigt kan ta på det. För tid har jag inte något riktigt begrepp om, eftersom husse har arbetat om dagarna och även haft mycket andra aktiviteter för sig har han inte varit lika mycket hemma som matte och lillhusse. Men, han har ju alltid kommit hem.....varje dag....och då har jag blivit glad. Nu kommer han inte hem och det är det som känns....att det liksom fattas något.....att någon kommer hem och jag får bli glad varje kväll. 

Jag är en känslig hund....så är det....och nu ska ytterligare en förändring ske, att matte ska börja arbeta på måndag, inte hela dagarna - vilket är tur för mig. Det är jättebra för matte, men jag vet inte riktigt hur det här kommer att kännas för mig....lillhusse är ju hemma och sen tror jag att jag kommer att få vara en hel del med Ludde och hans matte också....så det blir ju iallafall som vanligt. Och tur är väl det - att de finns kvar! 

Jag gillar inte förändringar....de känns jobbiga. Att behöva vänja sig vid något nytt, som man inte riktigt vet hur det kommer att bli.....det bästa är ju att bara fortsätta att vara hund, att vara i nuet....inte grubbla så mycket. Jag har varit med om förändringar förr....när jag började på dagis, fast då var jag en liten valp och det var jättekul, men jag minns första dagen att jag tyckte det var konstigt när matte lämnade mig och gick ut genom dörren - utan mig. Men, det glömde jag snabbt för det fanns så mycket kul som vägde upp att hon försvann....Dalton t ex...en Rhodesian Ridgeback som var lika gammal som jag. Vi hade jätteroligt om dagarna och blev dödspolare. När jag slutade på dagis för 1,5 år sen var det också en stor förändring, fast då fick jag vara hemma med matte hela dagarna....så det var ett okey skifte, men jag saknade naturligtvis mina dagiskompisar. Men, Ludde fanns och vi tillbringade mycket tid med varandra om dagarna....han var mycket med oss och vi hade jättekul.

Ja, hösten är förändringens tid, så är det - stora som små. Matte har också möblerat om lite hemma, såna förändringar är ju vanliga att tvåbenta gör på hösten. Men, de stora förändringarna är jobbiga att göra och naturligtvis påverkar de både fyrbenta och tvåbenta. Speciellt när de är känslosamma varelser - och det är vi alla i min flock! 

Vov vov

Leo

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jodå, matte menar tydligen allvar med att nu är det dags att få bort det lilla hullet som jag lagt på mig under vintermånaderna. För idag fick Ludde och jag gå en tråkpromenad med matte och lillhusse. Den där tråkiga som bara går rakt, rakt fram...

  Jo, jo.....julen kan också sätta sina spår hos en fyrbenting! Och det har det gjort på mig....säger matte. Hon säger att jag har blivit "trind". Vad nu det betyder.....   Egentligen är det så, att jag helt enkelt har lagt på mig lite i vikt....

  Eftersom det ändå är vinter tycker jag att det kan komma lite snö, för allt blir så mycket roligare när man kan leka och springa i det mjuka vita. Jag har haft så mycket roligt med mina kompisar i snön...och det bästa av allt är ju att det gör m...

  Matte är ingen vintermänniska, men just nu är hennes högsta önskan att det kommer lite kyla och med den lite snö....för hon har ledsnat på att jag droppar av lervatten efter att vi varit ute på våra promenader. Och sanningen att säga....så har j...

   Igårdagens tidning fastnade mattes blick på en text om polishunden Brolle. Anledningen var egentligen att en av hennes stora idoler är sångaren Brolle..så hon tyckte det var lite roligt att hunden hade samma namn.    En historia som kan väck...