Ja, det här med färg igen....det är inte lätt. Och tyvärr kan jag inte skilja dem åt eller ens rent av se dem, såsom de tvåbenta gör. Att RÖTT betyder STANNA och att GRÖNT betyder KÖR....är ju också något som vi fyrbenta inte har riktigt koll på.

Allt det jag tänker på nu är egentligen ganska långsökt....men ibland ligger jag och grubblar på oväsentliga saker....bara för att få tiden att gå....däremellan gör jag en djup suck och sluter mina ögonlock. Kanske att ni tycker att det verkar som att jag lever ett trist och tråkigt liv....men så är det inte alls....det jag beskriver är ett helt vanligt hundliv när det är som bäst. Och ett bästa liv....det har jag....garanterat.

Idag var morgonpromenaden naturligtvis i sällskap med Ludde och hans matte...Luddes matte hade en RÖD jacka på sig. Luddes matte har varit lite svag mot mig....hmmmm....alltså hon har på grund av sin mildhet inte sagt ifrån på ett bestämt sätt, som det egentligen krävs för att jag ska förstå när det är allvar. Annars är det så himla lätt att jag tar mig friheter....och det har jag gjort, det måste jag erkänna....vad det gäller Luddes matte...hmmmmm....om jag ska rannsaka mig själv...även med Luddes husse, faktiskt. Matte säger att jag tror att de är någon form av möbler...typ fåtöljer...för det har hänt att jag helt plötsligt hoppat upp i deras knä och satt mig tillrätta. Så vet jag att jag inte kan göra hemma, med mina tvåbenta....så det gäller att passa på, har jag tänkt. 

Ja, ja...för att återgå till den egentliga historien jag tänkte berätta...så har jag en annan, som matte tycker, dålig egenhet som jag ibland gör med Luddes matte....och det är att när jag blir så där jätteglad över henne hoppar jag upp på henne bakifrån med mina tassar i hennes rygg...med full kraft....så hon nästan faller framåt. Matte blir alltid jättearg på mig....och Luddes matte säger oftast...."ja, jag får väl skylla mig själv"....som om det är hon som gör något fel...just då! Idag blev matte jättearg på mig igen...när jag gjorde så....men vet ni vad hon skrek..hon skriker faktiskt ganska konstiga kommandon ibland...."Men, herregud LEO ser du inte att det lyser RÖTT och att det betyder STANNA"??!! 

Vad tror ni hände? Jo, jag stannade upp naturligtvis....men inte på grund av det hon skrek utan mest av förvåning....Men Herregud....hur ska jag kunna skilja på färger? Och hur ska jag kunna veta att RÖTT betyder STANNA??!! Om matte ska prata till mig i de här termerna då kommer det att bli svårt med vår kommunikation. Det hoppas jag att hon förstår.....prata till en fyrbent precis som om jag vore en tvåbent. Lite mer kan man begära....hon har faktiskt gått på kurs och allt....alltså vi gick ju på valpkursen tillsammans. Men, ledaren sa att kursen egentligen var riktad till mattarna och hussarna....alltså att de skulle lära sig både kommunicera och förhålla sig till deras hund. 

Ja, ja....matte har mycket kvar att lära...hon tror att hon är expert på hundar, hon brukar säga att hon förstår dem precis, kan läsa av dem, kommunicera med dem, vov, vov, vov. Bara för att hon har haft hundar som ett stort intresse i hela sitt liv och dragit runt med än den ena efter den andra sen hon var elva år. 

Vov vov

Leo

Matte har inte riktigt berättat för mig, men eftersom jag är en känslig hund vet jag eller rättare sagt känner på mig att det är förändringar på gång. Jag vet inte riktigt hur hon har tänkt sig att min tillvaro ska se ut, när förändringens dag är kommen. Men, jag hoppas att hon har tänkt ut något bra. 

Matte ska nämligen ut i arbete på halvtid, det har jag hört....och jag vet att jag inte ska börja på dagis.....som jag var på tidigare när hon arbetade. Men, som sagt hon har säkert tänkt ut något....eller också är det så att vi löser det från dag till dag. Jag har ju några personer som jag tycker väldigt mycket om att vara tillsammans med förstås, mina lillhussar....jag kanske får vara med dem ibland....Ludde och hans matte finns...kanske jag får vara med dem......min "lill-matte" också....som jag inte träffar så ofta, finns ju också...kanske. Ja, det finns många som jag älskar att tillbringa min tid med. Men, eftersom jag är en så känslig vovve tycker jag inte om förändringar, naturligtvis. Jag vill att allt ska vara som det alltid har varit....men det vet jag ju att det inte kommer att vara - för jag är en intelligent hund. 

Det som jag grubblar mest på...är om matte tänker att jag kan vara själv någon dag här och där....för det är något som jag inte riktigt gillar. Jag vet att nöden inte har någon lag.....och om det riktigt krisar till sig...kanske det kommer att hända. Men - den dagen den sorgen....som matte säger. Jag vet att hon också grubblar och tänker på allt detta....men vi har inte riktigt tagit ett allvarligt snack om det här - än. Tycker nog att det är hon som ska ta initiativet till det, eftersom det är hon som åstadkommer förändringen. Hon måste ju ta sitt ansvar.....så jag väntar. 

Vi får väl se vilken dag "mitt nya" liv börjar...jag tror att det kommer att komma inom någon vecka eller så....under tiden tänker jag njuta och softa av att allt är som vanligt....med samma rutiner. 

Vov vov

Leo

I förra veckan när matte städade huset, dök min kära skära - alltså rosa boll upp. Den har varit försvunnen....ja, jag har ju inte någon tidsuppfattning egentligen....men den har varit borta länge. Matte säger att den varit borta över ett halvår.....och med det kan man ju förstå hur ofta matte städar!!! Ja, egentligen gör inte hon det alls....för det är lillhusses syssla....och då kan man ju förstå hur noga han städar!!!

Ja, det är ju egentligen oväsentligt det där med städningen, tycker jag....jag bryr mig inte alls. Det viktiga är ju att min boll dök upp igen....för jag älskar den och jag har faktiskt saknat den. I somras när matte och jag var hos Ella....mattes systers boxer....som jag är lite rädd för...för jag tycker hon är alldeles för mycket!! Ella hade iallafall en boll som jag blev otroligt kär i....en mjuk pipboll, jag tror den var orange....ja egentligen ser jag inte i färger...men vi kan säga orange. Jag ville inte släppa den...och det var även Ellas favvoboll...så vi hade lite kamp om den. Matte förstod mitt problem när vi skulle åka hem...så överenskommelsen emellan oss blev att om jag släppte bollen och lämnade den kvar hos Ella skulle vi stanna på hemvägen och köpa en likadan. En bra deal tyckte jag.....såklart att jag lät Ella behålla sin boll. 

På hemvägen stannade matte vid djuraffären....och kom ut med en likadan boll...fastän en skär...alltså rosa. Det fanns ingen orange...men eftersom jag inte kan se i färg, spelar ju inte det någon roll! Huvudsaken att den pep - och det gjorde den....precis som den Ella hade. 

Den bollen har jag haft mycket roligt med, men jag får inte ta ut den...för då säger matte att den kommer att försvinna, därför har jag bara lekt med den inomhus....ända tills den helt plötsligt en dag var försvunnen. Och matte letade faktiskt efter den....många gånger....men utan att hitta den. Spårlöst försvunnen! Sorg för mig! 

Så lyckan var stor när matte städade i förra veckan och helt plötsligt rullade en grådassig boll ut på golvet, någonstans ifrån.....den var inte skär-rosa längre....men den pep! Men, matte tvättade den och då blev den skär-rosa igen....och sen dess har jag haft så roligt med den! Och jag är så lycklig att den kära skära bollen har kommit tillrätta! 

       Vov vov

Leo

Om jag får skryta....och det får jag ju på min egen blogg....så kan jag ganska många ord som de tvåbenta använder sig av. Alltså alla de där orden som de brukar använda sig av när de tilltalar oss hundar kan jag såklart...såsom sitt, ligg, stå, stanna kvar, hit....osv...alltså de vanliga kommandona som det heter. 

Men, jag kan även andra ord, för min matte har alltid pratat väldigt mycket med mig...hmmmmm...vad tyder det på, tro? Några jag kommer på just nu är köket, mattan, trappan, sängen, soffan, skålen....sen kan jag skilja på mina gosedjur... Ankan, Korre, Parden, Miffo, Björne....så om matte t ex säger Sök Parden...så hämtar jag självklart Parden. Visst är jag intelligent? Iallafall tycker min matte det. Matte tror att min intelligens beror på att jag har en del Bordercollie i mig...det är bevisat att det är världens intelligentaste hundras. Och matte läste en artikel om en Bordercollie som kunde en massa ord....vet inte riktigt hur många det var, men det var flera hundra iallafall. Där ligger jag i lä....ändå. Så många kan jag absolut inte..

Matte brukar säga hela meningar till mig....som kommandon, när vi t ex ska gå ut, då klär matte på sig i grovköket och där är det väldigt trångt så om jag är där och svassar runt också får vi inte riktigt plats. Därför brukar hon då säga till mig....Sätt dig i köket....vilket betyder att jag ska sitta på andra sidan tröskeln i vårt vanliga kök och vänta tills matte har satt på sig jacka och skor. Och matte ger sig inte förrän jag sitter på rätt sida tröskeln....och det förstår jag vid det här laget.

Idag inträffade en rolig incident....jag var hos Ludde idag, för matte har börjat ett nytt liv....så jag kommer att vara där en del nu när det passar med deras liv....men iallafall. Idag när matte kom för att hämta mig sa Angelica att Ludde och jag skulle sätta oss på mattan så att vi inte skulle överfalla min matte direkt i dörren. Men, jag uppfattade det som att hon sa att vi skulle sätta oss på trappan så jag satte mig där istället. Ludde satte sig naturligtvis på mattan....

Jag vet inte vad det tyder på riktigt, alltså egentligen....vem är intelligentast av Ludde och mig.....jag tycker ändå att det måste vara jag....eftersom jag också då kan rimma....mattan....rimmar...ja nästan iallafall på trappan. Är inte det ordvitsigt så säg? Det märks att jag har Bordercollie i mig.....och det har ju inte Ludde, han är ju en blandning mellan Yorkshire och ShiZu....och det kan man märka ibland. 

Vov vov

Leo

Idag på eftermiddagen hände något väldigt konstigt....matte höll på och damsög och skulle göra det i arbetsrummet också....då helt plötsligt en talgoxe kom flygandes i rummet. Jag hörde att det var ett konstigt ljud så jag var tvungen att springa dit och kolla också så att inte matte var i fara. Döm om min förvåning när en livs levande fågel flyger omkring inne i ett av våra rum. 

Jag förstod att det inte var riktigt normalt att en fågel flög runt i rummet, så jag ville gärna hjälpa till....men matte tog saken i egna händer och stängde ut mig och öppnade fönstret för fullt så att den kunde flyga ut av sig själv. Och det gjorde den ganska snabbt, som tur var. Det var så konstigt att den hade letat sig in för fönstret i det rummet var stängt och det var bara ett fönster som var lite, lite öppet på övervåningen och där hade den väl tydligen tagit sig in. Stackars liten.....han förstod inte bättre.... 

Ja, det var en av dagens stora händelser....den andra är att Ludde var ute på farliga vägar idag.....när vi skulle gå tråkpromenaden till den gula skylten...sprang han ut över stora 90-vägen, efter sin husse som cyklade över till andra sidan. Som tur var agerade hans husse blixtsnabbt och vände med sin cykel och ännu mer tur var att det inte kom någon bil....just då....för annars vet jag inte vad som hade hänt, jo vet...vet jag....men jag vill absolut inte tänka tanken. Jo...jo....Ludde är inte att lita på och han ska vara kopplad vid stora vägen, det har vi nog alla förstått vid det här laget....för Ludde är för liten, han förstår inte...så är det bara! 

Morgonens promenad gjorde jag tillsammans med Ludde och Dina, så det var röj i skogen idag också...Dina hade med sig sina båda lillmattar idag så det var många tvåbenta i skogen. Vi hoppade som vanligt upp på stenar för att få belöning. När Dina är med så blir det många stenar vi hoppar upp på, tidigare har vi endast haft två belöningsstenar....men Dina som är en mycket smart hund....hon har också varit med om en del strapatser i sitt liv, eftersom hon ursprungligen är en hittehund från Rumänien....så hon vet att det gäller att använda sin intelligens och tänka själv.

Därför har hon lärt oss att ju fler stenar vi hoppar upp på, desto mer godis får vi, naturligtvis...det har ju inte Ludde och jag förstått tidigare! Jag borde ju egentligen ha räknat ut det själv, jag är ju en intelligent hund....men tyvärr, det har jag missat....och Ludde....ja...han är ju för liten.....som sagt. 

Vov vov

Leo    

Det händer en del förändringar i mitt liv just nu....och känslig som jag är påverkar det mig, såklart. Jag tycker ju om när allt är som vanligt, när det är samma gamla rutiner och samma gamla vardag som gäller. Men, just nu är det inte så....men samtidigt känner jag ett stort lugn....för matte har sagt till mig att allt är okey och att det kommer att bli bättre för var dag som går. 

Är det någon jag litar på så är det min matte....vi är ju som i symbios hon och jag, för jag har följt henne varje steg hon tagit hittills och det fortsätter jag med. Ludde finns vid min sida också, han sviker inte....han är en riktig kompis och vi har varann i vått och torrt....för alltid! Vi går våra skogspromenader och vår nya följeslagare Dina följer med vissa dagar...då har vi skogsröj! 

Igår träffade jag BoBo också....men matte gjorde misstaget att koppla loss mig...och eftersom det är lite instabilt hemma just nu är jag lite ur balans....så jag glömde alldeles bort att BoBo är kastrerad nu...så jag gav mig på honom med alla krafter jag har. Stackars Bobo - han var tvungen att försvara sig...så det blev lite stökigt, faktiskt. Men, vi skadade inte varandra...vi har ju så mycket päls båda två, så det blir mest päls i munnen. Matte blev inte glad på mig....hon skrek arga saker!

Jag och BoBo kommer nog att ha våra duster lite då och då, men våra mattar tror att vi kommer att bli riktiga kompisar en dag....och så är det nog... allt hänger på mig. För det är mitt fel att det blir bråk...det är alltid jag som börjar...jag glömmer bort...jag måste sätta mig i respekt....BoBo är ju så mycket större än jag och jag blir så osäker på honom....men matte säger att han är snäll. Och det vet jag ju! Jag måste skärpa till mig!  

Vov vov 

Leo

Det här sista året tycker jag har varit jättebra...för matte har tillbringat all sin tid med mig. Jag vet att matte inte är av riktigt samma uppfattning eftersom orsaken att hon gjort det är för att hon är arbetssökande. 

Men, nu är det bevisat att det jag känner är helt avgörande för en hunds välmående. Och alla som äger en hund vill väl att deras fyrbenta ska må bra? I dagens tidning, UNT, står det följande att läsa:

Uppsalaforskaren Therese Rehn har synat hundarnas känsloliv och konstaterar att mycket tid med matte eller husse är viktigt för hunden. I en alldeles färsk doktorsavhandling har hon undersökt vad hundar har för relation till sina ägare och vad som väver känslomässiga band för djuren.

Nytt är att se på saken ur hundens perspektiv, tidigare forskning på området har oftast handlat om människors inställning till sina hundar, berättar hon.
– Vi har studerat hundar som återförenas med sina ägare efter att ha varit ifrån varandra och kunnat konstatera att de som tillbringat mycket tid till vardags med ägaren också tog mer fysisk kontakt vid det här tillfället. Mycket tid tillsammans var egentligen viktigare än att ägaren var känslomässigt engagerad i sin hund, säger hon. 

Metoden har hon lånat från humanpsykologin. En återförening säger mycket om relationen även mellan människa och djur, menar hon.
– Det visar vilken känslostämning man är i när man ser den andra. Här slickade sig hundarna om munnen, ruskade på kroppen och tog fysisk kontakt med sina ägare. De visade tecken på att de mådde bra, säger hon.

Men även om mycket tid med matte och husse gör hundar gladare, finns ingen exakt vetenskap på hur många timmar om dagen hunden behöver sällskap för att må bra. Alla kan inte ta med sin hund till jobbet, men fler än sex timmar får man enligt djurskyddsbestämmelser inte lämna den utan sällskap.

Efter mycket ensamtid krävs lite extra kvalitetstid och kompensation när man kommer hem.
– Hundar vilar över 90 procent av tiden när de är ensamma, i alla fall de hundar som inte har separationsångest, säger hon.
Bland annat är promenader och fysisk kontakt viktigt. Att klia sin hund bakom örat då och då höjer till exempel djurets oxytocinnivå, det som brukar kallas lyckohormon. 

Men hunden behöver egentligen mer än så. Att ge dem en utmaning då och då är inte fel, säger Therese Rehn. – De behöver mental stimulans för att må bra. De är ju rovdjur och behöver arbeta för sin föda. En bra kompensation kan vara söklekar, att hunden får leta efter saker.

Att hunden är viktig för de allra flesta som skaffat en är kanske inte så svårt att räkna ut. Vad hundarna tycker om sina ägare är det däremot inte så lätt att ge ett exakt svar på, säger hon. Men en sak går att säga säkert: ägaren är en unik person för hunden och relationen är speciell även för djuret.
– Det kan handla om att man kan varandras rutiner och synkroniserar sina beteenden, en god relation bygger på att man är samspelta och förstår varandra.

Många säger ju att hunden är människans bästa vän, gäller även det omvända?
– Är det någon som är hundens bästa vän så är det troligen en ansvarsfull och kunnig ägare, eller möjligtvis en annan hund i närheten. Tanken med det här forskningsprojektet är att man ska kunna undersöka det närmare i framtiden, säger hon.

Så sant som det är sagt.....de kunde lika gärna ha frågat mig direkt istället.....inte undra på att jag trivs som fisken i vattnet....matte är oftast hemma hela dagarna, hon söker sina jobb och åker på några intervjuer ibland....och då är jag hos min bästis Ludde. Och Ludde träffar jag ju varje dag...minst två promenader gör vi tillsammans. Så jag håller verkligen tassarna för att mitt liv kommer att se ut på det här sättet för all framtid....men tyvärr, så känner jag på mig att det kommer att förändras.

Matte brukar säga det ibland....men, än har det inte hänt, så jag fortsätter att njuta av att få tillbringa mina dagar med en ansvarsfull och kunnig matte, min lillhusse som jag älskar, min extramatte som jag också älskar och så min allra, allra bästa bästis Ludde! 

Vov vov

Leo