Vet inte vad som har hänt i mitt liv, egentligen....men nu för tiden går matte och jag upp väldigt tidigt. Alldeles för tidigt, enligt min mening. Mattes väcklarklocka har börjat ringa på morgnarna och det är vi inte vana vid, precis. Eftersom jag följer matte i hälarna, överallt, alltid, måste ju även jag hasa mig ur min bädd när jag sover som skönast....mitt i natten känns det som, för det är alldeles mörkt ute. Jag följer med matte till nedervåningen när hon gör sig iordning och passar på att sova lite till medan hon står i duschen. 

Efter att matte är färdig bär det iväg i bilen....men vi är framme direkt....efter en minut. Då öppnar matte min burdörr och till min förvåning har vi endast åkt till nästa kvarter.....så har det varit de flesta morgnar nu. Jag ska alltså tillbringa förmiddagen med Ludde och hans matte medan matte är på sitt arbete. Det har jag ingenting emot....jag trivs ju väldigt bra där...det är som mitt andra hem, faktiskt. Matte säger att vi ska till Vangsbydagiset....vet inte vad hon har fått det ifrån...för jag vet ju att det inte är ett riktigt hunddagis, eftersom jag har varit på ett sånt i några år. 

Det är roligt att vara hos Ludde och hans matte och vi gör som vi brukar -fastän inte matte är med vilket i och för sig är lite trist....det har ju varit så under en lång tid nu - vi tar vår vanliga skogsrunda. Ludde och jag är så vana vid varandra nu, så det är inte så där jätteofta vi har våra riktiga skogsröj. Utan vi går mer efter varandra och letar spännande dofter....ja, egentligen är det min hobby, Ludde är inte så där superintresserad av dofter. Om det inte är katt eller annat vilt förstås....då blir det ju fart på honom. Men, dofter efter andra hundar intresserar honom inte alls....stackarn, han är nog för liten...förstår inte riktigt. 

Efter skogspromenaden får vi frukost....matte har packat ner min specialkost och så får Ludde smaka lite av den och jag får smaka lite av hans, ibland. Sen brukar vi ha en liten gosstund....Ludde och jag....eller rättare sagt Ludde tycker det är sååååå mysigt att gosa med mig...och jag låter honom hållas. Jag tycker också att det är mysigt...fast på ett annat sätt. Ludde förstår inte riktigt det där med gos och gos...alltså skillnaden. Han började gosa redan som liten valp...fast då hade han ett favvo-gosedjur....och det är numera utbytt till mig. Som sagt, jag låter honom hållas och hålla på...han brukar ledsna efter en stund. Och om sanningen ska fram...så njuter jag också....för det är ju så mycket kärlek som strömmar genom oss. 

Efter gosestunden är vi så trötta....då brukar vi sova en stund och det är så skönt. Vi fyrbenta behöver ju ganska mycket sömn och vila, eftersom vi är så aktiva däremellan..tänk bara all den energi som vi gör av med i skogen....när vi leker och samtidigt har alla våra sinnen på vakt...ifall att. För man kan aldrig så noga veta vilka faror som hotar...och då måste vi vara beredda att försvara våra tvåbenta och oss själva. 

Matte brukar komma och hämta mig efter lunchtid....då är det dags för promenad nummer två. Då går vi oftast en promenad med Ludde och hans matte. Sen går vi hem och jag får vila....på riktigt...för även om jag är helt hemmastadd hos Ludde är det ändå inte mitt eget hem. Där kan jag vara helt avslappnad...

Ja, jag vet inte om jag riktigt gillar det här med de tidiga morgnarna....men vad jag förstår är det bara att vänja sig vid det nya nu. Det är bara att gå upp ur sin bädd....mitt i mörkret....och igår hörde jag lillhusse säga att det blir mörkare och mörkare för var dag....vet inte om det kan bli så mycket mörkare än vad det är nu. Men, så är det säkert....och snart kommer säkert snön också. Det däremot kommer ju att bli lite spännande...jag tycker om snö....och Ludde, ja han älskar snö! Så det ser vi fyrbenta fram emot....men jag vet inte hur det är med de tvåbenta...om de tycker att det ska bli så kul.....

Vov vov

Leo

Ja, jag vet inte