Eftersom matte har börjat arbeta är det ju så att jag måste ha passning halva dagarna. Tidigare var jag ju på ett riktigt hunddagis i tre år innan matte slutade på sitt jobb. Och där trivdes jag såklart....det var mycket bus och jag hade många kompisar där. Lek och röj var det vi ägnade oss åt, däremellan vilade vi ut i våra rum. 

Nu är jag inte på ett riktigt hunddagis om dagarna....men ändå, när jag ska vara med Ludde och hans matte säger matte att vi ska till Vangsby Dagiset....och jag blir så lycklig då! Jag förstår precis vad det innebär. Och jag måste säga att de har ännu bättre omsorg om mig där än vad jag hade på dagiset jag var på tidigare. Där var det över trettio hundar som skulle passas så det kunde bli lite stimmigt emellanåt. På mitt nya "dagis" är vi ju bara två som behöver "slåss" om uppmärksamheten - så jag får så mycket mer kärlek om dagarna! 

Imorse när matte sa att vi skulle till Vangsby Dagiset blev jag alldeles till mig....så när vi närmade oss Luddes hem drar jag matte fram längs gångvägen och svansen viftar alldeles av sig själv! När dörren öppnas kan jag bara inte låta bli att ge uttryck för min lycka....då kommer mina glädjetjut....och det ska pussas och kramas. Det absolut bästa är om Luddes husse inte har hunnit åka till sitt arbete....då är det två tvåbenta som jag välkomnas av....och är det dessutom så att den lille tvåbenta också är där.....då är min lycka total! För då är det tre tvåbenta som gläds över att jag kommer och jag får så mycket klappar, kramar och kärlek! Sen är det ju Ludde också förstås....men honom har jag blivit så van vid....att jag nästan glömmer bort honom! Men, naturligtvis älskar jag min bästa kompis och är lycklig över att få träffa honom också. Men, vi har blivit lite som brorsor nu! Vi gör allt tillsammans under dagarna....äter, sover, busar, leker och sist men inte minst gosar! 

Ja....det finns inget att klaga på i mitt hundliv....jag har det nog så bra som en fyrbenting kan ha, faktiskt! Och när sen matte kommer och hämtar mig är det också hur roligt som helst! Då blir jag så lycklig.....jag kan skälla i all evighet....ända tills matte ger mig sin vante. Mattes vante är min belöning....hon började att ge mig den när jag som liten valp hämtades på hunddagiset. För jag slutade aldrig skälla.....inte förrän jag fick den. Till slut var matte tvungen att ha en egen vante till mig...min belöningsvante....eftersom hennes vantar blev lite försörda och dessutom hade hon ju inga vantar under sommaren.

Ett hundliv när det är som bäst! Att få kärlek, att springa och leka fritt, att få mat serverad i en skål, att sova tillsammans med bästa vännen, att gå skogspromenader.....ja listan kan göras lång av vad som fyller mina härliga dagar! Min önskan är att alla fyrbenta skulle få ha ett så bra liv som jag och Ludde har! Tyvärr, vet jag att det inte är så.....det har Dina sagt....men som tur är....har även hon, äntligen, fått komma till en familj som ger henne allt det som vi vovvar behöver! 

Vov vov

Leo