Jag är en känslig hund, känner av stämningar och lever mitt liv via mina nära och kära och är det så att behovet finns - då är jag deras plåster. 

Vi fyrbenta har väldigt lätt för att känna av - stämningar, miljöer, människor och mycket, mycket annat. Vi är som vandrande känselspröt. På både gott och ont för ibland kan vi också fara illa över att vi är såna känsliga varelser. Sen finns det ju de som är mer känsliga än andra. Och jag hör till den första kategorin. 

Jag är ett plåster, som lillhusse säger - egentligen är det tvåtydigt - för jag är både ett plåster i den bemärkelsen att jag ständigt följer efter....som ett plåster....men jag är också ett plåster genom att jag helar. När det gör ont, mildrar jag det onda - matte behöver mig mycket nu....jag är hennes plåster. Jag känner att matte har ont.....i själen....så jag ger henne mycket kärlek nu. Det är vi fyrbenta väldigt bra på. 

Och det har de tvåbenta kommit på...därför finns vi också inom vård, skola och omsorg, där vi arbetar för att ge stöd till de som behöver. En terapihund arbetar för att öka människors motivation, välbefinnande och hälsa. En terapihund arbetar med fysisk, psykisk, social och kognitiv träning. Vi används för terapeutiska besök hos människor som är inlagda på till exempel sjukhus, vårdhem, fängelse och psykiatriska institutioner, för att förbättra deras livskvalitet. Och vi ska tåla att bli klappade och kelade med av helt okända personer.

Jag vet inte om jag direkt skulle passa som terapihund, för det är jag säkert alldeles för vek, men som familjens plåster duger jag alldeles utmärkt. I min egen invanda miljö är det enkelt att vara och finnas för de tvåbenta i min omgivning. Dem gör jag allt för, för de är så viktiga för mig. Och känslan är ömsesidig - det känner jag. 

Vov Vov

Leo