Idag tyckte jag att matte satt väl länge med sin kaffekopp på morgonen.....så jag satte mig framför henne och spände ögonen i henne för att tala om att nu är det väl ändå dags för vår morgonpromenad. Jag försökte charma henne också genom att vifta lite på min svanstipp....det vet jag att hon brukar falla för.     

Matte böjde sig fram och hade en lång, lång utläggning för mig om att idag var det faktiskt en sån dag då går vi går på promenad kl. 9.00 Vi har ju träff vid olika tidpunkter med våra promenadkompisar....Ludde och Dina med deras mattar. Tydligen är det så att promenaden ligger en timme tidigare på vardagar, alltså kl. 8.00....men jag förstår inte hur jag ska kunna skilja på när det är såna dagar. Jag känner ju i kroppen bara - att nu är det dags! Jag förstår inte riktigt hur de tänker de där tvåbentingarna, att det måste vara ett visst klockslag när vi ska gå ut. Klocka och tid....vad är det för någonting egentligen? Det är något som de tvåbenta har uppfunnit....och jag förstår egentligen inte vad det ska vara bra för....att de inte bara kan vara som oss fyrbenta...alltså i nuet. Men, jag har hört att de går kurser i sånt nuförtiden....så de kanske kommer att bli bättre på det en dag. 

Matte försökte iallafall förklara för mig, att idag var det en sån där dag...när vi skulle träffa våra kompisar vid 9.00 Det är nästan röd dag...sa hon....fast inte riktigt....för det är det imorgon. Då är det söndag och då ska vi också gå ut vid 9.00 Idag är det nästan en röd dag....alltså lördag......ja, egentligen kan vi säga att det är en rosa dag....sa matte. Om sanningen ska fram....så förstod jag ingenting, av hennes svamel. Herregud, det är väl bara att sätta på mig kopplet och gå ut på promenad, tyckte jag. Men icke...tydligen. Jag gav upp....med en djup suck la jag mig under köksbordet igen. Det är ingen idé...att ens försöka med de där tvåbenta när de har fått sina knasiga idéer i huvudet. 

Tydligen blev klockan så pass lagom tid att vi sen skulle gå ut....för helt plötsligt reser sig matte och börjar klä på sig. Då när jag sov som bäst....när jag hade en så skön dröm om att jag busade med Ludde och Dina...vi sprang i skogen och lekte tafatt. Men, inga drömmar slår verkligheten....för det var precis vad vi sen gjorde i skogen....vi sprang och sprang. Ludde var i sitt esse....han gav aldrig upp och han retade Dina så att hon fick nästan säga ifrån till honom...då blir jag lite orolig och måste medla mellan dem.

Vi är bästa kompisar, alla tre, och rangordningen är uppgjord....Ludde är den som triggar oss till att leka...han kan verkligen reta gallfeber på oss med sitt envetna skällande...till slut springer Dina....och hon kan springa hur fort och hur länge som helst och det är ju det Ludde vill. För han älskar att jaga....och jag springer efter såklart....mest för att hålla ordning på de andra två...för jag är ordningspolisen i flocken. Någon måste ju vara det också! 

Vov vov 

Leo

Den här veckan har verklig varit annorlunda.....och det tar på mina krafter. Rutiner är till för att följas och mitt liv har sett likadant ut nu i över ett års tid. Varje dag i princip....med några få undantag, förstås. 

Men, nu är det äntligen fredag och dags för MYS! Den här veckan har verkligen varit en omställning...men nu kan jag lägga mig ner och bara softa och det är så skönt! Jag har inte så stora krav på fredagsmys, egentligen....det räcker med att jag får vara i lillhusses rum och hoppa upp i hans säng! Där kan jag ligga länge och bara sova....det är mysigt! Jag behöver varken ha tillgång till chips, nötter, popcorn, ostbågar eller något annat snacks.....allt det som de tvåbenta förknippar med fredagsmys. Det räcker alldeles utmärkt med den vanliga maten och min Dentastick. Alltså den vanliga rutinen, som alla andra dagar! 

Egentligen har de olika veckodagarna ingen betydelse för mig, jag tycker att varje dag är den andra lik....och så ska det absolut vara, tycker jag. För som sagt....rutiner är till för att följas. Men, nu när mattte har börjat arbeta kommer jag självklart att märka stor skillnad när det är lördag och söndag.....för då kommer ju hon att vara hemma..... Denna vecka har verkligen varit annorlunda för mig! Vet inte om jag tycker att det är helt okey....men jag förstår att det är nödvändigt! Det har absolut inte gått någon nöd på mig...egentligen...har bara saknat matte....jag har faktiskt inte behövt vara själv en enda minut. Jag har varit hos Ludde och hans matte två dagar och sen har lillhusse varit med mig de övriga dagarna, förutom dagen när matte och jag hade våra känsliga magar, då var ju hon hemma. Sån tur att jag har alla dessa härliga människor i min närhet.....som vill tillbringa tid med mig! För jag är en sån fyrbenting som avskyr att vara ensam! Det är det värsta jag vet! 

Ja, ikväll kommer det att bli en skön kväll....jag känner på mig att den kommer att bli soft! Jag har min mat och min kvällspromenad att se fram emot. Sen kommer mattes obligatoriska nötter fram....hon och lillhusse kommer att tillaga sin "vanliga" fredagsmiddag...den ska ju också vara lite speciell...gudbevars! Det går ju inte att äta falukorv på en fredag...tycker mina tvåbenta....lite trist för mig, egentligen, för det brukar slinka ner några bitar i min skål. Men, jag tror att det kan blir Tacos...och till det ska det väl vara köttfärs....så lite rå köttfärs kommer säkert att hamna i min skål....och det är också en höjdare! 

Så tacka vet jag fredagsmys.....med mina tvåbenta.....efter en vecka fylld av upp-och-ner-vända rutiner! Softtime!   

Vov vov 

Leo

I natt var det en jobbig natt....för matte, hon hade magplågor - svåra såna. Jag hörde att hon hade väldigt ont, men det var inte mycket jag kunde göra. Mer än att finnas, vid hennes sida - som alltid. Matte var vaken och jag var vaken med henne...för att ha koll.

Matte åt en olämplig middag igår...hon kan ha känslig mage ibland, men oftast glömmer hon bort det och då får hon stå sitt kast. Och det fick hon alltså göra i natt. Det var inte så lyckat eftersom vi började vårt nya liv igår, matte började arbeta och jag tillbringade förmiddagen med Ludde och hans matte. Idag var det tänkt att jag skulle vara med lillhusse....men matte var tvungen att ringa och meddela att hon var sjuk. Och mig bekommer det inte alls....tycker nästan att det känns lite bra....förutom att matte har ont, förstås. 

Därför blev det en sen morgonpromenad idag och lite kortare....matte sa att det var bra att hon rörde på sig...hon satt alldeles för mycket stilla igår, med arbete och allt. Så vi tog en promenad i regnrusket, med våra regncaper på. När vi kom in igen började jag må illa....min mage började också krångla. Jag är ju en känslig varelse och ibland lever jag mig väldigt mycket in i mattes känslor. Så jag kräktes.....två gånger.

Vi är verkligen eländiga, matte och jag, och känslosamma varelser....vi tycker inte om förändringar egentligen och det har varit lite väl många nu....den senaste tiden. Och det kan sätta sina spår......och sen felaktiga matintag på det....så är det kört! Lillhusse sa att det kanske var vårt undermedvetna som vill säga oss någonting.....han är en klok tvåbenting min lillhusse.  

Så idag har vi en alldeles vanlig dag.....som innan igår.....matte är hemma och jag med. Vi kommer att ta våra promenader fastän det är regnrusk...med regncapen på.....och däremellan kommer vi att vila. Vila våra känsliga magar.....så att vi är fit for fight imorgon igen....för då är vår nya verklighet här igen. Då ska matte arbeta och jag ska vara hemma med lillhusse.....det är i allafall vår plan - vi får hoppas att den håller.

Vov vov

Leo

Idag fick jag börja prova på mina nya rutiner.....matte skulle iväg på sitt nya jobb för en introduktion. Som tur är har jag Ludde, hans matte och lillhusse som jag är så trygg med. Ludde och hans matte kom och hämtade mig för skogspromenaden som vanligt vid 8.00.....allt som vanligt....förutom att matte inte följde med. Men, jag är van att gå med dem själv i skogen, för det händer lite då och då.

Jag hade inte ätit alls, för matte var aningen spänd på morgonen så jag hade fullt upp att känna samma känsla som hon....och då kan man ju inte få ner någon mat alls. Så matskålen stod orörd när Ludde kom.....matte hällde allt i en påse och så fick Luddes matte med det. Luddes matte har roliga idéer....så när vi kom till skogen strödde hon ut all mat där och sa åt oss att söka godis. Och är det något vi tycker är roligt så är det att söka godis....då får man i sig en matskål i ett höj....inga problem alls....trots känslor och allt. De glöms bort! Så ett tips till alla tvåbenta som har problem med fyrbenta som matvägrar....släng ut maten i naturen och be oss söka....det är det roligaste sättet för en fyrbenta att äta på. Iallafall tycker Ludde och jag det!

Efter skogspromenaden fick jag följa med hem till Ludde.....då var vi lagom trötta....och vi somnade in ganska så snabbt. Jag är helt hemmastadd hos Ludde så det är inga problem med att sova djupt där. Ludde vill sova i säng som vanligt....jag har ju vanan att ligga på golvet....men, visst kan det bli korta stunder i en säng också, om tillfälle bjuds. Och det vet jag att det gör hemma hos Ludde! 

Vi trodde att matte skulle vara tillbaks lagom till lunchpromenaden....men inte....hon blev fördröjd så vi fick gå den också utan henne. Och började det regna....ett riktigt höstrusk. Men, för mig spelar väder ingen roll alls....jag tycker om alla väder...det är värre för Ludde, han avskyr regnväder. Och det kan jag förstå för han är ju sååååå liten....och han blir så blööööööt, både med och utan regncape. Och då brukar hans bakben börja darra.....stackars liten. Egentligen borde jag dela med mig lite av min tjocka päls till honom....våra mattar har faktiskt även pratat om det, men inte kommit på nåt bra sätt att fästa den på. 

När promenaden var gjord hade matte kommit hem, så det blev en liten fikastund för de tvåbenta hemma hos oss.....och Ludde och jag skulle få dela på en Dentastick. Det var ju ett djärvt drag av matte....för det var en jättekonstig tidpunkt för det...tyckte Ludde och jag. Ludde förstod ingenting alls...han hade en tennisboll i munnen och kunde ju inte ta emot en halv Dentastick då, tyckte han. Så det blev bara jag som fick min halva. Efter en stund ville Ludde ha sin halva....och fick den....och då förstod jag ingenting alls....för när Ludde får någonting så måste ju jag också få. Och jag hade "glömt" att jag hade fått min fem minuter tidigare....eller rättare sagt, jag låtsades att jag hade glömt. Så då fick jag en halv till....ja....det gäller att vara lite hundsmart! 

För rätt ska alltid vara rätt.....och rutiner är till för att följas. Och den är att jag ska få 1,5 Dentastick per dag...och om jag delar en med Ludde får jag ju bara 1 Dentastick och det är inte rätt. Så det gäller att hålla ordning på matematiken....för att matte inte kan räkna det vet jag ju!  

Vov vov 
Leo