Jag är en väldigt sensitiv - alltså känslig - hund. Vallhund uti tassarna....jag har inte så stora krav, det främsta krav jag har är att allt ska vara i harmoni och att alla människor ska må bra. Då mår jag bra. För mig är det jätteviktigt att alla är tillsammans och jag vill inte att någon avviker från flocken.....då blir jag orolig. Om vi är flera som är ute på promenad måste vi gå tillsammans, ingen får gå före eller efter utan vi ska gå brevid varandra i en klunga....annars måste jag valla in flocken. 

Jag tar inte mycket plats, är inte en hund som ska ha all uppmärksamhet hela tiden....jag vill bara hälsa och skälla runt direkt vid alla möten...men sen räcker det för mig...när jag har fått bli välkomnad och klappad då kan jag slå mig till ro vid mattes fötter. Min matte lämnar jag aldrig...jag går efter henne varje steg hon tar...ibland kan matte tycka att det kan bli för mycket "följa John" men hon har vant sig. Fast när matte duschar och är på toaletten har jag förstått att hon inte vill ha mig med, så jag låter henne vara ensam där då. Jag tror att matte och jag är i symbios med varandra, vi hänger ihop....det är helt självklart att där jag befinner mig är också hon. Matte tycker att jag beter mig underligt när jag blir jätteglad på morgonen över att de andra familjemedlemmarna vaknar...men att jag inte alls bryr mig i henne. Men, det är ju självklart att det är så - vi lever ju i symbios med varandra! 

Då jag är en hund som inte tar så mycket plats anpassar jag mig till alla gosedjuren när det är sovdags...för utan Parden, Ankan, Korre och Mongo blir det ingen bra nattsömn. Ankan fick jag ärva av Ludde, för han är rädd när den piper....men det älskar jag och brukar bita och ruska i den tills den skriker av hjärtans lust. 

Vov vov 

Leo