Min syster Lisa är en badhund - jag är en badkruka.....konstigt att det kan bli så när vi har samma gener i oss. Anledningen är såklart att Lisa är uppväxt vid vatten och det är inte jag...jag är uppväxt i ängs- och skogsmiljö. Så jag har mer blivit en skogsmullehund....

Förra sommaren besökte matte och jag Lisa och hennes matte/husse vid deras sommarställe. Det låg vid havet och det var oändligt, tyckte jag. Vi satte oss på bryggan för att posera inför kameran...och det kändes okey. Lisa älskar att bada och ville visa mig att det inte är ett dugg farligt, men jag var inte säker på det. Men, faktiskt så var det lite spännande ändå. Och till slut gick jag ut i vattnet, men inte så långt ut att jag behövde simma....där gick gränsen. 

Ja, matte och jag hade en fantastisk dag hos Lisa....hennes husse hade till och med klippt gångar i det höga gräset som vi fick springa i runt deras hus....det var som att befinna sig i en labyrint. Fantastiskt roligt, dessa sprang vi i...runt, runt... Det är så roligt när människor gör så mycket för oss hundar,,när de anstränger sig och förstår vad det är vi behöver och uppskattar. Det gillar jag. 

Nästa sommar kommer jag att träffa Lisa igen....jag känner verkligen att vi hör ihop....blodsbanden är starka. Och då kanske...eventuellt...kommer jag att vara så modig att jag tar några simtag. Kanske...vi får se....'

Vov vov

Leo