Idag ville matte få lite motion igen.....så det var dags att spänna på sig midjebältet för en motionsrunda. Som tur var skulle vi inte gå den vanliga tråkpromenaden, utan matte smsade Luddes matte och så bestämde de att vi skulle gå Grisrundan. Det är ett stråk utanför vårt samhälle....i lantmiljö där det tidigare var grishagar, därav namnet. Grishagarna är numera borta och ersatta med får och kor....men namnet består. 

Det är en ganska trevlig runda, tycker jag, för vi kan gå lösa då. Den är ungefär en halvmil så vi blir så där lagom trötta efter den. Däremot missbedömde matte vädret, hon trodde att det var svalare än vad det var....så vi blev ganska varma och svettiga. Som tur var hade Luddes matte med sig vattenbehållaren....annars vet jag inte hur det hade gått med Ludde. Och sen hade båda mattarna med sig lite godis som uppmuntran. Så vi tog oss igenom promenaden.... Vi mötte även en del hundkompisar på vägen hem....hela fem stycken och det är alltid roligt att få stanna och hälsa på dem. 

Jag var väldigt trött när jag kom hem....så det blev att gå och lägga sig på det svala stället under trappen. Nöjd och belåten med livet.....i väntan på nästa promenad....som säkert blir lite kortare. 

Vov vov

Leo

Nu är det mycket som doftar.....både på skogspromenaden, trottoarpromenaden och vid tråkpromenaden. Jag älskar att gå med nosen i backen...speciellt i såna här tider som det är nu. Jag blir alltid lite vimsig och är i min egna lilla värld när det är löptider. Matte brukar bli lite irriterad på mig för jag varken hör eller ser, lite okontaktbar är jag allt. 

Jag drar runt med matte i midjebältet så man kan nästan tro att hon ska gå av på mitten...och det är ju inte riktigt okey, jag vet det...men när man drivs av sina instikter är det svårt att tänka rätt. Ni förstår väl av min berättelse att jag inte är kastrerad....matte ångrar det i vissa stunder....hon hade tänkt att jag skulle kastreras, men sen ändrade hon sig...hon blev påverkad av de som är negativa till det. Själv har jag inget att jämföra med...jag är inte den sortens hund som lider....men jag blir lite vimsig när hormonerna rumlar runt i kroppen ett par gånger per år...det kan jag medge. 

Ludde, min bästa kompis är kastrerad...så när vi är ute på promenad i den här tiden på året har vi helt olika uppfattningar om vad som är roligt. Jag går i sick-sack med nosen i backen och spårar härliga dofter, Ludde är mer intresserad av själva promenaden...att gå...han har siktet inställt på om det kan komma någon katt förbi, möjligen. Helt förlorad är jag inte av dofternas värld...så leka tafatt i skogen är ju alltid jättekul så det har vi hunnit med idag på morgonen.

Det är så jätteskönt i skogen...lagom varmt, lite daggvått i marken så det är alldeles perfekt att rusa mellan trädstammarna och jaga varandra utan att bli alldeles utmattad....sen avslutar jag med att rulla mig i det daggvåta gräset, naturligtvis med Ludde ovanpå mig...för han vill alltid brottas, den envisa lilla terriern!  

Vov vov

Leo