Våra mattar tyckte det var alldeles för varmt idag...så de satt i solstolarna med en varsin kopp kaffe och tyckte väl att det räckte med att vi busade runt lite mellan varven som vi låg i skuggan och flämtade. De slängde ut lite av mitt foder i gräset och tyckte att vi skulle "söka godis".....hmmm....godis och godis, tänkte jag...det här är ju min vanliga tråkiga mat. 

Vi undrade om de menade allvar när de sa att det inte behövde bli någon promenad mitt på dagen idag. Men, sen tog de sitt förnuft tillfånga och sa...."nej, men en liten promenad måste vi nog gå". De bestämde sig för att det fick bli en kort skogspromenad, eftersom det är svalare i skogen. Sagt och gjort. Lyckliga blev Ludde och jag. Vi tog den vanliga morgonstigen genom skogen och allt var sig precis likt, bara lite fel tid på dagen. 

Men, helt plötsligt när vi kommit ut på grusvägen kommer det en polisbil i full fart och kör förbi oss. Som tur var hann våra mattar få tag i våra halsband så att vi inte var i vägen....för polisen hade bråttom. Det här med att det kommer en polisbil är väl inte så stor grej egentligen, kanske ni tycker. Men, i vår lilla håla är det en stor händelse....det kan jag lova....det har nog aldrig kört en polisbil på den vägen tidigare. Nyfikna som vi var bestämde vi oss för att gå åt det hållet polisbilen åkte. Sagt och gjort...vi avvek från morgonrundan och tog en annan väg istället...men någon polisbil såg vi inte till i första taget. Däremot stod det en motorcykel i dikeskanten och då började matte fantisera om att det kanske var en förövare i skogen, där vi skulle vika av för att komma hemåt. Då blev det lite spännande....sen kom det ett lok i full fart på järnvägen intill....matte spann vidare i sin fantasi och fick för sig att det var ett kapat lok, eftersom det körde så fort och inte hade några vagnar alls.....Luddes matte var lite skeptisk. Och Ludde och jag ville inte ens kommentera..... Till slut såg vi polisbilen komma tillbaks på grusvägen bakom oss igen....nu körde den långsammare. 

Matte började säga något om att det var synd att den missade oss....för både Ludde och jag kunde kanske vara aspiranter till polishundar....Ludde med sin sökförmåga och jag med min vallningsförmåga... Ja, matte hade många konstiga idéer under promenaden...men vi lät henne hållas. 

Sen gick vi förbi hästhagen....det är alltid spännande för jag vill alltid springa in där, inte så mycket för hästarnas skull, jag har förstått att jag inte får gå nära dem, eftersom de kan bli rädda....men för de goda dofternas skull. Det är lite mysigt att rulla runt i en hästhage....men både min och Luddes matte är väldigt bestämda på att vi absolut inte få gå in där! Så det blev inte något med det heller. 

Väl hemma igen var jag lite trött, både av värmen och anspänningen.....så det blev många timmars sömn. Och gissa vad jag drömde om.....jodå, både polisbilar....hästhagar....och annat spännande däremellan.

Vov vov

Leo

Den ena dagen är den andra lik....inte någon större variation i hur mina dagar ser ut precis, mig passar det alldeles utmärkt - jag är nöjd. 

Vi har avverkat dagens morgonpromenad och den blev lite spännande iallafall, för det sprang två rådjur över vägen mitt framför mig. Jag förstod att det var läge att stanna när matte ropade det....och att det var läge att sätta mig när matte sa det. Så jag lät dem passera...med långa blickar.... Matte berömde mig och sa att jag var Duktig Vovve. Det känns bra när jag får beröm, då blir jag stolt och lyfter svansen extra högt.

Ludde, den lilla kattjägaren var med om något väldigt spännande igår kväll...jag skulle nästan ha velat vara med på plats. Luddes matte hittade grannens ena kattunge övergiven i en buske....alldeles ensam och ledsen. Eftersom ingen var hemma var hon tvungen att ta hem den. Ludde blev mäkta förvånad när det kom in en sån liten krabat i hans hem...som var en katt, dessutom! Ludde brukar för det mesta jaga alla katter han kommer åt, men den här gången förstod han att det var inte det som gällde. Utan kattungen skulle tas omhand och få bästa omsorg...så den fick ligga i soffan och sova en stund, efter den jobbiga upplevelsen. Ludde fick ligga i den andra änden av soffan och ha allt under övervakning. Jag kan tänka mig att många tankar surrade runt i hans huvud under tiden....eftersom den lilla krabaten fick all uppmärksamhet från familjen. Det är ju inte roligt att helt plötsligt befinna sig längre ner i populärkurvan - passerad av en katt, dessutom!

Men även denna historia slutade bra....kattungen levererades hem, så snart ägarna kom hem och Ludde fick rå om alla sina familjemedlemmar fullt ut igen! Fast det dröjer sig ett litet orosmoln kvar över händelsen....Luddes matte blev hemskt kär!!! Så kär....att hon börjat göra antydningar om att hon kan tänka sig en liten ny familjemedlem....om den övriga familjen bara säger ja. 

Jag hoppas verkligen inte matte tänker i samma banor....javisst, jag gillar katter...men jag vill helst inte att någon ny familjemedlem flyttar in hos oss. Sen är det en väldig skillnad på katt och kattunge! Herregud, hur skulle jag orka ha en sån klänga på mig i tid och otid...en som biter en överallt. Nej, för mig räcker det alldeles utmärkt med Ludde....när han går loss i sina attacker och biter mig i öronen och överallt i min tjocka päls. 

Så jag håller tassarna för både min och Luddes skull....att det där med kattbacillen lägger sig snabbt igen!

Vov vov

Leo