Jag är kär och inte i vem som helst...utan i en Mastiff tik på vår gata! Hon är helt underbar! Hon ser på mig med sina sorgsna ögon och viftar lite på svanstippen och är helt bedårande! Hon är jättestor, väger över 70 kg...så om vi skulle gå en brottningsmatch har jag inte en chans.

Matte och jag har passerat henne några gånger under veckan, nu hör till saken att hon höglöper, så det bidrar ju till min extas! Men, jag tycker hon är helt underbar! Och tänk vilka söta valpar vi skulle få, om vi fick! Jag tyckte att hon verkade lite kär i mig också när vi sågs sist.

På det hunddagiset som jag var på tidigare fanns det en Mastiff hane, som hette Texas och var enorm! Han vägde säkert närmare 100 kg, så med honom var det väldigt få som ville leka. Det fick vara under övervakade former och han lekte endast med ett par av tikarna, som vågade....för det krävs en del när en så stor bjässe kommer emot en. Jag lovar att jag höll mig på avstånd....även fast han var snäll Texas, det var mer hans storlek som var ett problem inte hans lynne.

Historien om rasen Mastiff är blodig, romarna hämtade de storvuxna hundarna från Storbritannien för strider mot lejon och andra vilda djur i arenorna. Och de användes för liknande nöjen även i England...men när intresset för dessa nöjen dog ut dog även rasen ut. Och i början av 1800-talet vidtogs ett restaureringsarbete. I slutet av 1800-talet hade man lyckats skapa en hund som överensstämmer med dagens mastiff. Och till Sverige kom de första mastifferna på 1950-talet.

Och vilken tur....annars hade jag inte fått uppleva min STORA kärlek! Och igen, hon är helt bedårande vacker och underbar!

Vov VovLeo