Idag på skogspromenaden dök plötsligt en hare upp.......från ingenstans. Det var så spännande och vi försökte följa efter den....men den var alldeles för snabb för Ludde och mig. Men, som vi letade efter den sen....vi fann inte på den, fastän vi letade och letade. 

Vi försökte hitta den, så vi letade i det höga gräset...men förgäves...den var försvunnen.

Ludde som har ett bättre utvecklat luktsinne än mig fick upp ett spår, men matte sa att nu fick det vara nog...vi fick inte följa efter den igen. Hon verkade inte glad på oss...

Jag som vallhund använder mer min syn...och jag tyckte att jag såg något röra sig ute på åkern...Kolla Ludde, är den inte därborta? Vi stod helt stilla....färdiga för språng...men det var bara en skata...inte alls lika rolig som haren var. Men imorgon kanske vi möter den igen....Vad tror du Ludde?

Vov vov

Leo 

Igår var det så dags igen för den årliga turen till veterinären....för att vaccineras!    

Jag trodde faktiskt att vi hade gjort alla våra besök dit för året....men tydligen inte...de andra gångerna var det ju på grund av olika diagnoser som vi var tvungna att åka till Veterinär Niclas. Jag har ju inte kunnat få min årliga vaccination då jag har haft infektioner i kroppen som måste stävjas först. Jag måste säga att jag varit otursdrabbad denna sommar, som har fått medicinera två gånger under juli månad. 

Iallafall är det ganska trevligt att åka och träffa dem och Veterinär Niclas är ju snäll, egentligen. Och igår gick det så fort att jag hann nästan inte tänka innan det hela var över. Vi var där på drop-in och det var inga andra där alls...så vi fick komma in i rummet direkt. Men, gissa om jag blev förvånad när jag var inställd på att de skulle ge mig en spruta i länden istället gav mig en spruta direkt in i nosen....ATJOOOO! 

Men, idag känns det skönt för nu är jag övertygad om att allt åkande till veterinären är över för ett år framåt. Iallafall sa Veterinär Niclas det igår...."Hejdå Kompis, då ses vi om ett år igen!" Och det tar jag fasta på,,,han brukar ju ha rätt, det har jag lärt mig. 

Så nu kan jag ägna mig åt att göra mina favorit aktiviteter istället....gå skogspromenader, busa med Ludde, jaga boll och pinnar, cykla med matte.........ja, allt det som ett härligt hundliv innebär! 

Vov vov

Leo

Ibland gör matte konstiga saker som jag inte riktigt begriper! Igår gjorde hon en sån....igen.... 

Matte fick för sig att hon skulle tvätta mina gosedjur och mitt fårskinn i tvättmaskinen. Fårskinnet, Ankan, Korre, Mongo, Parden och Björne hamnade i en och samma maskin. Först förstod jag inte vad hon höll på med...men när maskinen fylldes med vatten och jag såg hur Ankan kämpade därinne greps jag lite av panik! Jag satt framför maskinen och bevakade hela spektaklet en lång stund....tills jag gav upp. Jag hade ingen aning om hur jag skulle få slut på tortyren....

Det hela tog en halvtimme ca...sen tog matte ur alla gosedjuren ur maskinen och hängde dem på torkställningen inomhus, eftersom det regnade ute....lite tänkte hon iallafall. Det fick ju vara nog med vatten för de små djuren! Men, då fick jag faktiskt nog...jag ställde mig med frambenen på pianostolen och lyfte ner Ankan och la honom bredvid mig på ryamattan. Han såg ut som han aldrig har gjort....helt tilltufsad och blöt. Jag slickade honom och försökte få honom att bli som vanligt igen...stackarn! Han luktade inte alls som han brukar, som jag tycker att han ska lukta och som matte inte tycker att han ska lukta. Våra åsikter går isär där! 

Ja, människor - de är svåra att förstå sig på...de gör så konstiga saker ibland. Men, som tur är är det långt mellan gångerna...annars skulle jag väl inte stå ut. Det här med lukter är ju så viktigt för oss hundar och när vi tycker att vi eller något annat luktar gott, så tycker alltid våra hussar o mattar tvärtom. De har inte riktigt förstått sig på detta.... På vårt grönområde, där cirkusen var för ett par veckor sen...där luktar det jättegott nu i gräset...där djuren stod inhängnade. Jag vill alltid rulla mig där...men matte tycker inte att det är någon bra idé. Hon tycker att jag luktar illa efteråt. 

Nu har iallafall Ankan, Korre, Mongo, Parden och Björne torkat så matte kommer att ta ner dem från torkställningen idag....då har jag ett fasligt jobb framför mig att försöka få dem i normalt skick igen. Så jag vet ju vad jag har att göra idag...inga problem med sysselsättningen alltså!  

Vov vov

Leo

Jag är en väldigt sensitiv - alltså känslig - hund. Vallhund uti tassarna....jag har inte så stora krav, det främsta krav jag har är att allt ska vara i harmoni och att alla människor ska må bra. Då mår jag bra. För mig är det jätteviktigt att alla är tillsammans och jag vill inte att någon avviker från flocken.....då blir jag orolig. Om vi är flera som är ute på promenad måste vi gå tillsammans, ingen får gå före eller efter utan vi ska gå brevid varandra i en klunga....annars måste jag valla in flocken. 

Jag tar inte mycket plats, är inte en hund som ska ha all uppmärksamhet hela tiden....jag vill bara hälsa och skälla runt direkt vid alla möten...men sen räcker det för mig...när jag har fått bli välkomnad och klappad då kan jag slå mig till ro vid mattes fötter. Min matte lämnar jag aldrig...jag går efter henne varje steg hon tar...ibland kan matte tycka att det kan bli för mycket "följa John" men hon har vant sig. Fast när matte duschar och är på toaletten har jag förstått att hon inte vill ha mig med, så jag låter henne vara ensam där då. Jag tror att matte och jag är i symbios med varandra, vi hänger ihop....det är helt självklart att där jag befinner mig är också hon. Matte tycker att jag beter mig underligt när jag blir jätteglad på morgonen över att de andra familjemedlemmarna vaknar...men att jag inte alls bryr mig i henne. Men, det är ju självklart att det är så - vi lever ju i symbios med varandra! 

Då jag är en hund som inte tar så mycket plats anpassar jag mig till alla gosedjuren när det är sovdags...för utan Parden, Ankan, Korre och Mongo blir det ingen bra nattsömn. Ankan fick jag ärva av Ludde, för han är rädd när den piper....men det älskar jag och brukar bita och ruska i den tills den skriker av hjärtans lust. 

Vov vov 

Leo

  '

Matte har sett en annons i dagstidningen om att den hundinstruktör som vi gick hos när jag var valp ger Kantarellkurser för hund....jag är så orolig att hon ska anmäla oss till den. Jag tycker om att vara i skogen, skulle kunna vara där hela dagarna....men jag vill vara där på mina villkor. Jag vill strosa omkring, känna alla dofter som finns, springa efter pinnar, lyssna till alla ljud, se de andra spännande varelserna som bor där, få belöning när jag hoppar upp på Luddes och mina stenar. Ja, allt och mycket mer därtill....men jag vill inte söka kantareller....svampar intresserar mig inte det minsta!

Så jag hoppas verkligen att matte inte har några som helst tankar på något sånt...jag vet att hon såg annonsen. Däremot kan jag absolut tänka mig att följa med på svampplockningen....det är som sagt roligt att vara i skogen och jag brukar hitta på annat att sysselsätta mig med medan matte letar svamp. Förra året var det ganska gott om svamp så då plockade matte en hel del...Ludde och jag var med alla gånger och vi roade oss med annan sysselsättning....mest springa runt och jaga varandra och brottas i den mjuka mossan. 

Ja, vi hundar kräver inte så mycket för att vi ska trivas....och ingenting slår några timmar i skogen. Att få vistas i den naturligaste av alla miljöer vi kan tänka oss.....det är så underbart! Så när jag kommer hem är jag så där härligt trött av upplevelsen av alla intryck, dofter och ljud som jag tagit in....att jag somnar direkt. Och i drömmens värld är jag tillbaks i den gröna världen....jag gnyr....och fladdrar med mina tassar...jag springer åter igen på de mjuka stigarna.....

Vov vov

Leo

Jag föddes i en kull på åtta syskon - vi var alltså nio valpar - fem tikar och fyra hanar. Jag döptes till Spike. Min matte kände min mamma Shelias matte, så hon hade lite koll på att det skulle bli valpar och matte hade varit och tittat på en kull med samma föräldrar två år tidigare....utan att då köpa någon, men hon tyckte att de var helt underbara. Så när vår kull föddes kunde hon inte stå emot.

När vi var fem veckor fick matte komma och titta på oss för första gången och välja vilken valp hon ville ha....innan vi kom ut på annons och allt. Matte hade bestämt att hon ville ha en tik...eftersom hon tidigare hade ägt en hanhund och tyckte att han hade varit lite jobbig emellanåt. Alla mina syskon gjorde allt för att bli valda, du skuttade, brottades och visade alla sina konster. Jag brydde mig inte så mycket om det, utan gick mer omkring och undersökte allt spännande som kan finnas på en gräsmatta. Jag luktade på blommor, försökte vända på en blomkruka, tittade ner i en vattenkanna m.m Matte tyckte att jag var helt underbar! Jag vara också den minsta valpen i kullen. Så kom det sig att matte valde mig....hon hade tänkt en soberfärgad tik....men valde en svartfärgad hanhund istället....för det var kärlek vid första ögonkastet.

Matte valde Spike....men hon tyckte inte riktigt om namnet. Utan ändrade det till Leo. Det blev en lång väntan sen innan matte och hennes familj kom och hämtade mig. Jag väntade i fem veckor till innan jag fick flytta. Då hade jag växt på mig lite till. Min första dag hos min nya familj var väldigt omtumlande, det är inte lätt att vara så liten och komma till ett alldeles nytt hem. Jag saknade både mina syskon och min mamma. Så när jag hade bekantat mig med det nya somnade jag ganska snabbt i min nya säng. '

Första natten sov matte och jag i ett eget rum...rättare sagt så sov vi inte så där värst mycket...jag gnydde lite och var ledsen och matte tröstade mig allt hon kunde. Men efter första natten kändes det bättre...jag vande mig vid det nya. Det var ju lite roligt och spännande också....speciellt när jag fick träffa min nya kompis Findus. Katten Findus var lika stor som jag och vi blev kompisar direkt, för jag var van vid katter från mitt första hem. Det är en spännande tid att vara valp....det är så otroligt mycket att utforska. Jag hade fullt upp med att undersöka allt det nya, spännande......matte och jag var tillsammans varje dag under hela sommaren. Jag fick utforska min värld i min egen takt....vi hade inte bråttom alls...för matte hade tagit en lång, lång semester så vi kunde ägna alla veckor åt bara lilla mig. Och efter ledigheten började min egen vardag.....när jag började på dagis tillsammans med en massa andra hundar och matte hade också anmält mig till en valpkurs som vi skulle börja gå när jag var sex månader. 

Ja, när jag tänker tillbaks var mitt liv som valp helt underbart! Allt var så spännande och ingen dag var den andra lik....jag gick på upptäcksfärd hela dagarna - när jag inte sov förstås och det gjorde jag väldigt ofta.

Vov vov

Leo

Livet är underbart igen.........jag är friskförklarad och får träffa mina kompisar igen!

Ludde är hemma igen och allt är som vanligt! Vi har så roligt Ludde och jag när vi leker, fastän det skiljer så mycket i storlek på oss. Ludde tror att han är större än han är och jag tror att jag är mindre...så våra mattar säger att vi är perfekta för varandra! Vi älskar att brottas...Ludde har såklart övertaget...jag låter honom ha det, han är ju en terrier så han ger sig inte i första taget. De som inte känner oss brukar bli lite oroliga och tro att det är allvar...för Ludde tar verkligen i allt han förmår...han morrar och drar i min päls allt han kan. När jag ledsnar på honom brukar jag sätta upp mitt varggrin och då brukar han förstå att nu räcker det....ända tills nästa omgång... 

Min syster Lisa och jag har också jättekul när vi leker...här vi bjuder upp varandra till dans....vi leker på precis samma sätt och det är så roligt. När vi leker brottas vi inte så mycket utan det är mera springa, springa och "dansa" ocn naturligtvis så skäller vi en hel del också....vi är ju vallhundar så vi låter ganska mycket när vi leker... Lisa och jag träffas ju inte så ofta...bara en eller två gånger per år...därför brukar vi ge allt när vi träffas....så efter en sån träff är jag ganska trött länge. 

Midas och jag har känt varandra sen jag var liten valp...Midas är ett år äldre än mig. Vi lekte mer då när vi var yngre. Idag blir det inte så mycket lek när vi träffas, vi är två fullvuxna hanhundar som mer bevakar och respekterar varandra. Men, det är roligt att träffa Midas och nu har han fått en liten lillebrorsa också...som heter Moltas, han är bara liten valp ännu...och honom är det fart på! 

Ella är den mest vilda hund jag känner..... så jag brukar vara helt slut efter att vi har varit hos mattes syster och hälsat på. Ella leker väldigt tufft och på ett sätt som inte jag riktigt förstår...hon är en boxer och älskar att boxas. Ella är outtröttlig.....och ibland blir jag lite rädd för henne..då brukar jag hoppa upp i mattes knä. Men, det är spännande också att åka till Ella, för hon bor på landet med får, höns och katter. Förra sommaren var jag där en vecka medan matte och husse var på semester...gissa om att jag var trött efter den veckan!

Mina gamla dagiskompisar.....dem kan jag sakna ibland! Jag har varit på hunddagis i tre år...jag började där som valp när jag var fem månader och var där tills förra våren....när matte blev arbetslös. Jag hade så många kompisar där...Ibland kan jag sakna Blixa, Zelda, Caprice, Märta, Millie, Dalton....ja till och med Fonzie som jag faktiskt bråkade med en gång... Vi hade så roligt om dagarna...vi busade i vår inhängnad, gick på promenader och sov tillsammans i samma soffa. Det var en härlig tid och jag lärde mig jättemycket av att vara tillsammans med så många hundar....

Ja, att leka och träffa andra hundar är så roligt....och jag är så lycklig att jag är frisk igen så att jag kan göra det - för det är livets höjdpunkt! Jag längtar så till imorgon bitti - då ska jag ut i skogen med Ludde...så ska vi springa runt träden och leka tafatt.

Vov, vov

Ludde

Jag mår bättre för varje dag som går....men nu börjar jag på allvar sakna mina vänner! Jag har inte fått leka, träffa eller hälsa på någon endaste hund sen i måndags....och hur kul är det? Jag får endast gå mina promenader i skogen och runt närområdet....och så fort matte ser någon hund, vänder hon och avviker in i skogen så att vi inte ska möta dem. Ja, ja....det är väl bara att acceptera, för det är ju vad Veterinär Niclas sa att vi skulle göra. Men, nästa vecka är det säkert helt riskfritt så att jag får börja leva ett normalt hundliv igen.

Igår var det lite spännande iallafall i mitt liv....på hemmaplan i närområdet faktiskt...tro´t eller ej. Cirkus Victoria var här och matte och jag gick igenom cirkusområdet på eftermiddagen innan cirkusen börjat. De hade en massa småhundar i ett inhägnat område som satte igång och stormskälla på oss...det blev ett himla liv! Jag svarade naturligtvis, det gäller ju att sätta sig i respekt och jag var ju faktiskt mycket, mycket större än vad de var...de var ju bara små, små hundar. Matte hade full fokus på att hålla in mig i kopplet, så hon snubblade över en elkabel och ramlade mitt i allting....då skällde de ännu mer! I en annan inhägnad var det andra djur, små ponnies, åsnor, kameler och lamadjur...de stod bara och glodde....de undrade säkert vad de små gläfsande vovvarna höll på med och framförallt matte! Jag tyckte att det blev lite pinsamt....i och för sig var vi på ett cirkusområde, men nån måtta på akrobatiken får det ju vara.

Synd att inte Ludde är hemma, för då hade han kunnat vara med på cirkusföreställningen igår kväll med sitt "hopp och snurr" som matte har lärt honom. Det hade blivit succe för han är helt suverän på det...han hoppar upp och gör en snurr i luften ett helt varv...helt otroligt! Jag har också försökt...men jag fattar inte riktigt hur han gör...så jag gör min variant istället, ställer mig upp på bakbenen och fladdrar lite med frambenen....matte säger att jag är duktig, också. 

Jag längtar efter Ludde....så jag hoppas verkligen att han kommer hem nästa vecka....så vi kan leka igen. Vi har inte setts på en vecka nu...och det är lång tid i ett hundliv. Och jag hoppas också att det är lagom väder då, så att vi kan springa och jaga varandra....för det är det roligaste som finns. 

Vov vov

Leo