Idag tyckte jag att matte satt väl länge med sin kaffekopp på morgonen.....så jag satte mig framför henne och spände ögonen i henne för att tala om att nu är det väl ändå dags för vår morgonpromenad. Jag försökte charma henne också genom att vifta lite på min svanstipp....det vet jag att hon brukar falla för.     

Matte böjde sig fram och hade en lång, lång utläggning för mig om att idag var det faktiskt en sån dag då går vi går på promenad kl. 9.00 Vi har ju träff vid olika tidpunkter med våra promenadkompisar....Ludde och Dina med deras mattar. Tydligen är det så att promenaden ligger en timme tidigare på vardagar, alltså kl. 8.00....men jag förstår inte hur jag ska kunna skilja på när det är såna dagar. Jag känner ju i kroppen bara - att nu är det dags! Jag förstår inte riktigt hur de tänker de där tvåbentingarna, att det måste vara ett visst klockslag när vi ska gå ut. Klocka och tid....vad är det för någonting egentligen? Det är något som de tvåbenta har uppfunnit....och jag förstår egentligen inte vad det ska vara bra för....att de inte bara kan vara som oss fyrbenta...alltså i nuet. Men, jag har hört att de går kurser i sånt nuförtiden....så de kanske kommer att bli bättre på det en dag. 

Matte försökte iallafall förklara för mig, att idag var det en sån där dag...när vi skulle träffa våra kompisar vid 9.00 Det är nästan röd dag...sa hon....fast inte riktigt....för det är det imorgon. Då är det söndag och då ska vi också gå ut vid 9.00 Idag är det nästan en röd dag....alltså lördag......ja, egentligen kan vi säga att det är en rosa dag....sa matte. Om sanningen ska fram....så förstod jag ingenting, av hennes svamel. Herregud, det är väl bara att sätta på mig kopplet och gå ut på promenad, tyckte jag. Men icke...tydligen. Jag gav upp....med en djup suck la jag mig under köksbordet igen. Det är ingen idé...att ens försöka med de där tvåbenta när de har fått sina knasiga idéer i huvudet. 

Tydligen blev klockan så pass lagom tid att vi sen skulle gå ut....för helt plötsligt reser sig matte och börjar klä på sig. Då när jag sov som bäst....när jag hade en så skön dröm om att jag busade med Ludde och Dina...vi sprang i skogen och lekte tafatt. Men, inga drömmar slår verkligheten....för det var precis vad vi sen gjorde i skogen....vi sprang och sprang. Ludde var i sitt esse....han gav aldrig upp och han retade Dina så att hon fick nästan säga ifrån till honom...då blir jag lite orolig och måste medla mellan dem.

Vi är bästa kompisar, alla tre, och rangordningen är uppgjord....Ludde är den som triggar oss till att leka...han kan verkligen reta gallfeber på oss med sitt envetna skällande...till slut springer Dina....och hon kan springa hur fort och hur länge som helst och det är ju det Ludde vill. För han älskar att jaga....och jag springer efter såklart....mest för att hålla ordning på de andra två...för jag är ordningspolisen i flocken. Någon måste ju vara det också! 

Vov vov 

Leo

Den här veckan har verklig varit annorlunda.....och det tar på mina krafter. Rutiner är till för att följas och mitt liv har sett likadant ut nu i över ett års tid. Varje dag i princip....med några få undantag, förstås. 

Men, nu är det äntligen fredag och dags för MYS! Den här veckan har verkligen varit en omställning...men nu kan jag lägga mig ner och bara softa och det är så skönt! Jag har inte så stora krav på fredagsmys, egentligen....det räcker med att jag får vara i lillhusses rum och hoppa upp i hans säng! Där kan jag ligga länge och bara sova....det är mysigt! Jag behöver varken ha tillgång till chips, nötter, popcorn, ostbågar eller något annat snacks.....allt det som de tvåbenta förknippar med fredagsmys. Det räcker alldeles utmärkt med den vanliga maten och min Dentastick. Alltså den vanliga rutinen, som alla andra dagar! 

Egentligen har de olika veckodagarna ingen betydelse för mig, jag tycker att varje dag är den andra lik....och så ska det absolut vara, tycker jag. För som sagt....rutiner är till för att följas. Men, nu när mattte har börjat arbeta kommer jag självklart att märka stor skillnad när det är lördag och söndag.....för då kommer ju hon att vara hemma..... Denna vecka har verkligen varit annorlunda för mig! Vet inte om jag tycker att det är helt okey....men jag förstår att det är nödvändigt! Det har absolut inte gått någon nöd på mig...egentligen...har bara saknat matte....jag har faktiskt inte behövt vara själv en enda minut. Jag har varit hos Ludde och hans matte två dagar och sen har lillhusse varit med mig de övriga dagarna, förutom dagen när matte och jag hade våra känsliga magar, då var ju hon hemma. Sån tur att jag har alla dessa härliga människor i min närhet.....som vill tillbringa tid med mig! För jag är en sån fyrbenting som avskyr att vara ensam! Det är det värsta jag vet! 

Ja, ikväll kommer det att bli en skön kväll....jag känner på mig att den kommer att bli soft! Jag har min mat och min kvällspromenad att se fram emot. Sen kommer mattes obligatoriska nötter fram....hon och lillhusse kommer att tillaga sin "vanliga" fredagsmiddag...den ska ju också vara lite speciell...gudbevars! Det går ju inte att äta falukorv på en fredag...tycker mina tvåbenta....lite trist för mig, egentligen, för det brukar slinka ner några bitar i min skål. Men, jag tror att det kan blir Tacos...och till det ska det väl vara köttfärs....så lite rå köttfärs kommer säkert att hamna i min skål....och det är också en höjdare! 

Så tacka vet jag fredagsmys.....med mina tvåbenta.....efter en vecka fylld av upp-och-ner-vända rutiner! Softtime!   

Vov vov 

Leo

I natt var det en jobbig natt....för matte, hon hade magplågor - svåra såna. Jag hörde att hon hade väldigt ont, men det var inte mycket jag kunde göra. Mer än att finnas, vid hennes sida - som alltid. Matte var vaken och jag var vaken med henne...för att ha koll.

Matte åt en olämplig middag igår...hon kan ha känslig mage ibland, men oftast glömmer hon bort det och då får hon stå sitt kast. Och det fick hon alltså göra i natt. Det var inte så lyckat eftersom vi började vårt nya liv igår, matte började arbeta och jag tillbringade förmiddagen med Ludde och hans matte. Idag var det tänkt att jag skulle vara med lillhusse....men matte var tvungen att ringa och meddela att hon var sjuk. Och mig bekommer det inte alls....tycker nästan att det känns lite bra....förutom att matte har ont, förstås. 

Därför blev det en sen morgonpromenad idag och lite kortare....matte sa att det var bra att hon rörde på sig...hon satt alldeles för mycket stilla igår, med arbete och allt. Så vi tog en promenad i regnrusket, med våra regncaper på. När vi kom in igen började jag må illa....min mage började också krångla. Jag är ju en känslig varelse och ibland lever jag mig väldigt mycket in i mattes känslor. Så jag kräktes.....två gånger.

Vi är verkligen eländiga, matte och jag, och känslosamma varelser....vi tycker inte om förändringar egentligen och det har varit lite väl många nu....den senaste tiden. Och det kan sätta sina spår......och sen felaktiga matintag på det....så är det kört! Lillhusse sa att det kanske var vårt undermedvetna som vill säga oss någonting.....han är en klok tvåbenting min lillhusse.  

Så idag har vi en alldeles vanlig dag.....som innan igår.....matte är hemma och jag med. Vi kommer att ta våra promenader fastän det är regnrusk...med regncapen på.....och däremellan kommer vi att vila. Vila våra känsliga magar.....så att vi är fit for fight imorgon igen....för då är vår nya verklighet här igen. Då ska matte arbeta och jag ska vara hemma med lillhusse.....det är i allafall vår plan - vi får hoppas att den håller.

Vov vov

Leo

Idag fick jag börja prova på mina nya rutiner.....matte skulle iväg på sitt nya jobb för en introduktion. Som tur är har jag Ludde, hans matte och lillhusse som jag är så trygg med. Ludde och hans matte kom och hämtade mig för skogspromenaden som vanligt vid 8.00.....allt som vanligt....förutom att matte inte följde med. Men, jag är van att gå med dem själv i skogen, för det händer lite då och då.

Jag hade inte ätit alls, för matte var aningen spänd på morgonen så jag hade fullt upp att känna samma känsla som hon....och då kan man ju inte få ner någon mat alls. Så matskålen stod orörd när Ludde kom.....matte hällde allt i en påse och så fick Luddes matte med det. Luddes matte har roliga idéer....så när vi kom till skogen strödde hon ut all mat där och sa åt oss att söka godis. Och är det något vi tycker är roligt så är det att söka godis....då får man i sig en matskål i ett höj....inga problem alls....trots känslor och allt. De glöms bort! Så ett tips till alla tvåbenta som har problem med fyrbenta som matvägrar....släng ut maten i naturen och be oss söka....det är det roligaste sättet för en fyrbenta att äta på. Iallafall tycker Ludde och jag det!

Efter skogspromenaden fick jag följa med hem till Ludde.....då var vi lagom trötta....och vi somnade in ganska så snabbt. Jag är helt hemmastadd hos Ludde så det är inga problem med att sova djupt där. Ludde vill sova i säng som vanligt....jag har ju vanan att ligga på golvet....men, visst kan det bli korta stunder i en säng också, om tillfälle bjuds. Och det vet jag att det gör hemma hos Ludde! 

Vi trodde att matte skulle vara tillbaks lagom till lunchpromenaden....men inte....hon blev fördröjd så vi fick gå den också utan henne. Och började det regna....ett riktigt höstrusk. Men, för mig spelar väder ingen roll alls....jag tycker om alla väder...det är värre för Ludde, han avskyr regnväder. Och det kan jag förstå för han är ju sååååå liten....och han blir så blööööööt, både med och utan regncape. Och då brukar hans bakben börja darra.....stackars liten. Egentligen borde jag dela med mig lite av min tjocka päls till honom....våra mattar har faktiskt även pratat om det, men inte kommit på nåt bra sätt att fästa den på. 

När promenaden var gjord hade matte kommit hem, så det blev en liten fikastund för de tvåbenta hemma hos oss.....och Ludde och jag skulle få dela på en Dentastick. Det var ju ett djärvt drag av matte....för det var en jättekonstig tidpunkt för det...tyckte Ludde och jag. Ludde förstod ingenting alls...han hade en tennisboll i munnen och kunde ju inte ta emot en halv Dentastick då, tyckte han. Så det blev bara jag som fick min halva. Efter en stund ville Ludde ha sin halva....och fick den....och då förstod jag ingenting alls....för när Ludde får någonting så måste ju jag också få. Och jag hade "glömt" att jag hade fått min fem minuter tidigare....eller rättare sagt, jag låtsades att jag hade glömt. Så då fick jag en halv till....ja....det gäller att vara lite hundsmart! 

För rätt ska alltid vara rätt.....och rutiner är till för att följas. Och den är att jag ska få 1,5 Dentastick per dag...och om jag delar en med Ludde får jag ju bara 1 Dentastick och det är inte rätt. Så det gäller att hålla ordning på matematiken....för att matte inte kan räkna det vet jag ju!  

Vov vov 
Leo

    Matte tror att jag har en höstdepression och så är det nog. Jag är lite låg i humöret, det känns inte så där jättekul just nu. Det är förändringens tid och jag känner av det i hela min kropp. Sen en månad tillbaks saknas en person i min flock och det påverkar mig naturligtvis jättemycket. Min husse flyttade härifrån då och min tillvaro har naturligtvis förändrats mycket av det. Matte och lillhusse fyller naturligtvis mina dagar med allt som jag är van vid....men det är ändå någonting som fattas mig. Känslan är påtaglig.

Även fastän jag har varit mycket en enmanshund, följt matte i varje steg, så har jag naturligtvis även band till husse...han har ju fyllt sin plats här i hemmet och jag har ju haft en egen relation till honom. Så det känns lite tomt just nu....fastän jag inte riktigt kan ta på det. För tid har jag inte något riktigt begrepp om, eftersom husse har arbetat om dagarna och även haft mycket andra aktiviteter för sig har han inte varit lika mycket hemma som matte och lillhusse. Men, han har ju alltid kommit hem.....varje dag....och då har jag blivit glad. Nu kommer han inte hem och det är det som känns....att det liksom fattas något.....att någon kommer hem och jag får bli glad varje kväll. 

Jag är en känslig hund....så är det....och nu ska ytterligare en förändring ske, att matte ska börja arbeta på måndag, inte hela dagarna - vilket är tur för mig. Det är jättebra för matte, men jag vet inte riktigt hur det här kommer att kännas för mig....lillhusse är ju hemma och sen tror jag att jag kommer att få vara en hel del med Ludde och hans matte också....så det blir ju iallafall som vanligt. Och tur är väl det - att de finns kvar! 

Jag gillar inte förändringar....de känns jobbiga. Att behöva vänja sig vid något nytt, som man inte riktigt vet hur det kommer att bli.....det bästa är ju att bara fortsätta att vara hund, att vara i nuet....inte grubbla så mycket. Jag har varit med om förändringar förr....när jag började på dagis, fast då var jag en liten valp och det var jättekul, men jag minns första dagen att jag tyckte det var konstigt när matte lämnade mig och gick ut genom dörren - utan mig. Men, det glömde jag snabbt för det fanns så mycket kul som vägde upp att hon försvann....Dalton t ex...en Rhodesian Ridgeback som var lika gammal som jag. Vi hade jätteroligt om dagarna och blev dödspolare. När jag slutade på dagis för 1,5 år sen var det också en stor förändring, fast då fick jag vara hemma med matte hela dagarna....så det var ett okey skifte, men jag saknade naturligtvis mina dagiskompisar. Men, Ludde fanns och vi tillbringade mycket tid med varandra om dagarna....han var mycket med oss och vi hade jättekul.

Ja, hösten är förändringens tid, så är det - stora som små. Matte har också möblerat om lite hemma, såna förändringar är ju vanliga att tvåbenta gör på hösten. Men, de stora förändringarna är jobbiga att göra och naturligtvis påverkar de både fyrbenta och tvåbenta. Speciellt när de är känslosamma varelser - och det är vi alla i min flock! 

Vov vov

Leo

Nu blev det en grubbelstund igen.....jag hörde nämligen att matte fick en av sina konstiga idéer häromdagen igen. Matte letar ju efter sysselsättning, nu kommer hon i och för sig att börja arbeta halvtid på måndag, men hon behöver ännu mer att göra tycker hon. Eller att göra....är väl egentligen fel uttryckt....hon trivs ganska bra med sin tillvaro med mig, skogspromenader och tid att göra annat än att arbeta. Men, helt krasst så kommer det inga stora pengar ur en sån tillvaro....det förstår ju till och med jag fast jag är hund. 

Jag bidrar faktiskt med med det jag kan göra i detta, jag försöker att göra mina behov i skogen, där matte inte behöver använda så många påsar....jag äter bara en halv Dentastick på kvällen istället för en hel, fast jag vill fortsätta att få min hela på morgonen...och ja....maten är ju en stor kostnad, speciellt nu när jag äter specialkost för mina urinvägar och det ska jag göra några månader till. Hmmmmm....sen det där med kastreringen...nej..nu orkar jag inte tänka på min ekonomiska del av detta längre...det blev för trist! 

Jo, matte och hennes idéer...dem vet jag inte riktigt hur jag ska hantera, för ibland är den ena värre än den andra....men hon tycker att de är genialiska, såna som ingen annan har tänkt på. Tänka sig! Den senaste hörde jag i förrgår när vi gick kvällspromenaden tillsammans med Ludde och hans matte...hon har faktiskt nämnt den vid ett tillfälle tidigare, fast jag trodde hon hade glömt den...men icke! När vi mötte Gilda - en söt cockerspanielflicka förresten, som är född på exakt samma dag och år som jag - parantes- säger matte helt plötsligt;;;;;

När det är sånt här dåligt väder borde man inte ha hund....det regnade och blåste, riktigt höstrusk....men jag har kommit på en jättebra affärsidé. Leasinghund! Vad säger ni? Man kan ju leasa allt möjligt nuförtiden...varför kan man inte leasa hund? Alltså korttidsleasa...att människor som inte riktigt vill ha hund på heltid kan få prova på att ha hund under en kortare period? Är inte det en bra idé så säg? 

Både Luddes och Gildas matte tyckte väl i och för sig att själva idén var rätt kul....men att göra allvar av den kände de väl inte för. Stackars hundar som ska få byta miljö....så ofta....hur skulle det gå...bla, bla, bla. Jag vet inte om matte tog in deras åsikter helt och hållet....jag tror att hon började tveka lite ändå. 

Och när jag tänker efter också.....hur skulle det gå till? Jag förstår inte hur hon bara kan komma på så konstiga idéer.....alltså man gör ju inte allt för pengar! Eller hur? Man leasar eller säljer väl inte sin bästa vän? Någon måtta på kreativiteten får det ändå vara!

Ärligt tror jag att matte bara surrar....hon försöker vara rolig. Men, även där finns det en gräns...för vad som är roligt och inte roligt! Det är ju faktiskt så att vi fyrbenta är känsliga varelser....med stora öron och inlevelseförmåga, så vi kan faktiskt ta skada över att få höra sån här information när vi går våra promenader. Men, men eftersom jag vet hur matte fungerar.....försöker jag softa och ta allt med ro. För hennes idéer tar aldrig slut....det är något jag har lärt mig under de här 4,5 åren jag har bott med henne! SUCK!

Vov vov

Leo 

Jag har världens goaste, snällaste lillhusse....brukar kalla honom storebrorsan. I hans säng får jag ligga och mysa och jag tycker att det är helt underbart! För en säng kan ju vara alldeles, alldeles underbar! Matte har ingenting att säga till om där....annars har ju hon allt att säga till om i övrigt...för jag får inte vara i någon annan säng eller soffa...den regeln har alltid funnits. 

När lillhusse och jag var själva hemma i en vecka för ett par år sen....kom vi varandra väldigt nära. Det var då jag fick börja sova i hans säng....för jag behövde tröst. Jag längtade så mycket efter min matte! Vi hade väldigt mysiga dagar då...för är det något som lillhusse är duktig på så är det att mysa och ge kärlek. Han har liksom jag stora känselspröt....därför funkar vi så bra tillsammans. Vi liksom känner oss fram....som vandrande pinnar! 

Men om natten vill inte lillhusse att jag sover i hans rum, då vill han ha stängd dörr. Så det har jag accepterat, då får jag helt sonika ligga i min egen säng. Jag vill helst också ligga nära matte...för det är ju henne jag är i symbios med. Flera gånger varje natt kollar jag att hon ligger kvar i sin säng...så att hon inte har lämnat mig. Då brukar jag nosa med min blöta nos på hennes arm....sen suckar jag lite och lägger mig nedanför hennes säng. Jag vet inte riktigt hur det skulle bli om det vore så att hon inte var där....för det har ju aldrig hänt hittills. Jag skulle säkert bli väldigt, väldigt orolig och börja leta efter henne. Usch...nej....fy....hemska tanke! Sånt orkar jag inte ens tänka på. 

Nej, det är tur att jag har det liv jag har....med allt och alla som hör till. För tryggheten är så viktig för mig, allt ska vara som det alltid har varit....som att få ta en middagslur i lillhusses säng...

Vov vov

Leo

Nu tror nog många av er att de är jag som är med på fotot, men icke - det är BoBo. Vi mötte BoBo och hans matte på vår dagliga skogsrunda i helgen. Och matte försökte verkligen föreviga oss alla på bild, vi fyra rörliga fyrbenta som inte kunde vara still en enda minut. Så det var ingen lätt uppgift.

Bobo och jag är egentligen inte lika alls, varken till lynne eller utseende, men det är några som tagit fel på oss på håll eftersom vi har nästan samma färger. BoBo är en blandning mellan BernenSennen och Schäfer och han är väldigt brummelibrummig....som en stor bamsebjörn och har också den mentaliteten. Lite sävlig och alla våra mattar älskar honom....men jag är faktiskt lite skeptisk. För han är ju större än jag och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det....sen var han ju en hanhund tills för ett halvår sen....sen vet jag inte riktigt vad som hände...men jag lever kvar lite i den känslan. Och blir väldigt, väldigt osäker när jag möter honom. 

Som ni se på bilderna är det väldigt mycket aktion och rörelse när vi möts.....det går inte riktigt att tygla. Jag försöker hålla ordning på flocken genom att skälla mig hes....men det funkar inte riktigt heller. Ingen lyssnar på mig....matte måste ta till sitt knep och massera min bringa....då blir jag trygg och lugnare. Ludde och Dina älskar BoBo....och jag har lite svårt att acceptera det...att de tycker det är roligt att leka med honom. Eftersom jag inte kan koppla av och falla in i leken.....men en dag kanske jag kan göra det. 

Men jag får nog ge det lite tid och några ytterligare möten först...så får vi se. Alla mattar har förhoppningar om att det kommer att fungera....matte tyckte att det hade gått framåt nu vid sista mötet, för jag lyssnade på hennes kommandon iallafall och höll mig i skinnet. Fastän jag allra, allra helst ville sätta BoBo lite på plats. Jag är ju faktiskt äldre än han och dessutom är jag en riktig hund....än så länge. 

Ja, det är väl så här när flocken vidgas....det måste ta sin tid innan rangordningen sitter....Ludde och jag har ju accepterat Dina, hon är en riktig frisk fläkt i vår flock....som tillför så mycket energi. Ludde och jag har ju blivit så vana vid varandra att vi ofta glömmer bort att leka och rasa. Och det blir det massor av de gånger Dina slår följe med oss.

Dina har accepterat oss fullt ut nu, hon var lite osäker till en början....hon har ju sin historia i bagaget....så det gäller verkligen att bygga på hennes tillit. Och det har hon fått till oss nu...hon vet att vi är hennes allra, allra bästa vänner och att vi inte för något i världen skulle göra henne något illa. 

Vov vov

Leo