Idag ville matte få lite motion igen.....så det var dags att spänna på sig midjebältet för en motionsrunda. Som tur var skulle vi inte gå den vanliga tråkpromenaden, utan matte smsade Luddes matte och så bestämde de att vi skulle gå Grisrundan. Det är ett stråk utanför vårt samhälle....i lantmiljö där det tidigare var grishagar, därav namnet. Grishagarna är numera borta och ersatta med får och kor....men namnet består. 

Det är en ganska trevlig runda, tycker jag, för vi kan gå lösa då. Den är ungefär en halvmil så vi blir så där lagom trötta efter den. Däremot missbedömde matte vädret, hon trodde att det var svalare än vad det var....så vi blev ganska varma och svettiga. Som tur var hade Luddes matte med sig vattenbehållaren....annars vet jag inte hur det hade gått med Ludde. Och sen hade båda mattarna med sig lite godis som uppmuntran. Så vi tog oss igenom promenaden.... Vi mötte även en del hundkompisar på vägen hem....hela fem stycken och det är alltid roligt att få stanna och hälsa på dem. 

Jag var väldigt trött när jag kom hem....så det blev att gå och lägga sig på det svala stället under trappen. Nöjd och belåten med livet.....i väntan på nästa promenad....som säkert blir lite kortare. 

Vov vov

Leo

Nu är det mycket som doftar.....både på skogspromenaden, trottoarpromenaden och vid tråkpromenaden. Jag älskar att gå med nosen i backen...speciellt i såna här tider som det är nu. Jag blir alltid lite vimsig och är i min egna lilla värld när det är löptider. Matte brukar bli lite irriterad på mig för jag varken hör eller ser, lite okontaktbar är jag allt. 

Jag drar runt med matte i midjebältet så man kan nästan tro att hon ska gå av på mitten...och det är ju inte riktigt okey, jag vet det...men när man drivs av sina instikter är det svårt att tänka rätt. Ni förstår väl av min berättelse att jag inte är kastrerad....matte ångrar det i vissa stunder....hon hade tänkt att jag skulle kastreras, men sen ändrade hon sig...hon blev påverkad av de som är negativa till det. Själv har jag inget att jämföra med...jag är inte den sortens hund som lider....men jag blir lite vimsig när hormonerna rumlar runt i kroppen ett par gånger per år...det kan jag medge. 

Ludde, min bästa kompis är kastrerad...så när vi är ute på promenad i den här tiden på året har vi helt olika uppfattningar om vad som är roligt. Jag går i sick-sack med nosen i backen och spårar härliga dofter, Ludde är mer intresserad av själva promenaden...att gå...han har siktet inställt på om det kan komma någon katt förbi, möjligen. Helt förlorad är jag inte av dofternas värld...så leka tafatt i skogen är ju alltid jättekul så det har vi hunnit med idag på morgonen.

Det är så jätteskönt i skogen...lagom varmt, lite daggvått i marken så det är alldeles perfekt att rusa mellan trädstammarna och jaga varandra utan att bli alldeles utmattad....sen avslutar jag med att rulla mig i det daggvåta gräset, naturligtvis med Ludde ovanpå mig...för han vill alltid brottas, den envisa lilla terriern!  

Vov vov

Leo

Vilka härliga dagar vi har......sommaren dröjer sig kvar och livet leker! Jag är varken känslig för värme eller kyla. Trivs i alla väder och vill alltid gå ut i alla väder. När jag var liten tyckte jag inte om när det regnade, men det berör mig inte alls idag....förutom att matte sätter på mig en regncape förstås. Hon tycker att den är så praktisk när jag inte blir alltför våt, eftersom jag har en tjock päls som torkar väldigt långsamt. Jag tycker inte att det är lika praktiskt....speciellt inte när jag vill rulla mig i gräset - som jag alltid gör - då blir det inte samma känsla när jag har capen på mig. Men....jag gör det ändå. 

Ludde, min bästa kompis däremot han har lite svårt för värme, han blir lätt uttorkad och orkar inte lika mycket när det är alltför varmt. Men, får han bara lite vatten och en liten godis brukar han kämpa vidare...eftersom han är en envis liten terrier. Sen avskyr Ludde regn också...då brukar han inte vilja gå ut alls, utan han vänder oftast i ytterdörren. Matte brukar säga att det finns hund- och kattväder....så när det är ett riktigt regnrusk, säger hon att det är ett riktigt hundväder, med det menar hon att det är endast hundar som vill gå ut...katter är mer intelligenta, stannar inne och avvaktar bättre väder. Jag vet inte riktigt vad det säger om Ludde...han kanske har några kattgener i sig...kan det vara möjligt...eller kan det vara att han har en intelligens? Ibland har nöden ingen lag då måste även Ludde gå ut fast det regnar och då tar han också på sig sin regncape och sin bistra min.

Däremot älskar Ludde vintern....han älskar snö, att äta den, rulla sig i den och fånga den i luften när det faller ner från himlen. Fast det får inte vara alltför många minusgrader, för han fryser lätt och måste alltid ha sin vintercape på sig. Vi brukar leka jätteroliga lekar i snön...vi brottas och springer i den djupa snön. I vintras var det jättemycket snö, så ibland blev det lite jobbigt för Ludde att ta sig fram...men jag brukar alltid bana vägen, då går det ju lättare för honom. 

Sen är det också jobbigt med Luddes päls....det fastnar så otroligt mycket snö i den...när det är töväder blir det så otroligt mycket och jobbigt för honom...men han är ju en terrier så han brukar kämpa på. Däremot brukar jag undra över hur det är ställt med hans intelligens då han borrar ner hela huvudet och försöker skaka av sig snön på det sättet...för det gör ju att det fastnar ännu mer.

Ja, ja....det är inte lätt när man är liten och inte förstår....och samtidigt vara en terrier! Ja, han är en härlig liten prick...min bästa kompis Ludde!

Vov vov 

Leo

Idag på morgonpromenaden stötte vi på en lustig liten typ.....våra mattar sa att det var en fjärilslarv....det låter ju lite larvigt....så här sent på säsongen. Men, de har säkert rätt - mattar brukar ha det. Luddes matte sa att det skulle bli en jättefin fjäril...hon har säkert rätt...Luddes matte brukar ha det. 

Iallafall tyckte vi att den var lite spännande både Ludde och jag, så vi var tvungna att stanna till och lukta på den...men den luktade inte något speciellt alls...så då var det inte så spännande längre. Däremot var den väldigt mjuk....som sammet nästan. Så det kittlade till lite i nosen när man doftade på den. 

Eftersom Ludde är den modigaste av oss båda - luktade han först...jag tycker det är ganska bra att Ludde tar kommandot...så att jag vet om jag också ska våga. För jag måste erkänna att jag är lite feg av mig - men eftersom jag är väldigt nyfiken var även jag tvungen att kolla in den lilla larviga larven.   

Ja, det var väl den stora händelsen på dagens morgonpromenad för oss hundar. Matte vet inte riktigt om hon tyckte att det var det eller att vi såg det första V-stråket av gäss....våra mattar blev lite sentimentala då de hörde deras karaktäristiska läten över trädtopparna. "Nu är det höst...." sa matte. 

Det händer mycket i naturen så det gäller att höja eller sänka blicken om man ska hinna se allt och stanna upp och undersöka. Eftersom Ludde och jag är i skogen varje dag har vi full koll....även på att små larviga typer har flyttat in!

Vov vov

Leo

Nu är jag lite nyfiken hur matte har tänkt....för nu är mitt foder som jag ätit med anledning av min magåkomma slut...då jag ätit ett dietfoder som varit väldigt skonsamt för min mage. 

Matte köpte en påse på 5 kg av det fodret...och två veckor innan det hade vi bytt foder till ett som skulle vara skonsamt för min urinvägsinfektion och urinkristaller. Av det köpte hon en säck på 15 kg och det har vi massor kvar av....sen har vi även mitt gamla foder, det vanliga som vi också har en säck på 15 kg av, precis öppnad innan vi bytte. Det här blir ju spännande....vad det blir till middag ikväll.

Vad jag tror, är att matte kommer att ge mig av fodret vi köpte med anledning av min urinvägsinfektion, för jag tyckte att jag hörde något om att jag borde äta det i sex månader. Så jag satsar på att det säkert blir det. Annars är jag inte så där värst intresserad av mat....jag är ingen sån där tiggarhund...matfixerad sort. Men, jag tycker att det är spännande när jag får ett nytt foder, för då tror jag att det är godis jag får...ända tills jag märker att jag får det varje dag...då förstår jag att det är ett vanligt matfoder. 

Matte är glad för att jag inte är matfixerad...hon tycker inte om hundar som tigger, har hon sagt. Hon har ägt en labrador för länge sen...och det var en matfixerad kille. Han hade smörgås i blick hela tiden, tydligen. Det bästa han visste var när det bakades kanelbullar...då fick han alltid smaka en när de hade kallnat. Han kunde vänta i hur många timmar som helst och sen glufsade han i sig bullen på fem sekunder. Hur smart är det? 

Jag tycker i och för sig också om när jag får lite speciella måltider eller smakprov. Blodpudding tycker jag är gott, korv och en köttbulle slinker ju också alltid ner såklart.

Jag måste erkänna att jag har haft en vana sen jag var liten valp, nämligen att jag alltid får den sista kanten av husses smörgås varje morgon i min skål. Nu när jag varit dålig i magen och urinvägarna har matte sagt att jag inte får den...eftersom jag äter specialfoder. Men, jag hoppas att det återgår till den gamla ordningen snart. Husse bakar nämligen surdegsbröd och det är endast hans bröd jag tycker om...och det ska vara ost på den. Den allra bästa smörgåsen är den nygjorda som precis har kallnat....när vi provsmakar....då är jag framme och får en alldeles egen gjord smörgås, med både smör och ost på. Mums! 

Vov vov

Leo

Jaha....då fick matte för sig att vi skulle gå en sån där tråkpromenad på eftermiddagen igen.... 

Hon sätter på mig selen, spänner på sig midjebältet och sätter på sig sitt headset. Idag lyssnade hon på Sommar med Joey Tempest...och snart började hon sjunga med i Van Morrisons låt "Bright side of the road".

www.youtube.com/watch?v=rCDZzf4ragg Jag tror att hon sjöng för mig...för att peppa mig.. få mig att tänka positivt. Vi går....och går....och går....och går...ända tills vi kommer till en gul skylt som det står Nåstuna på. Där vänder vi och så går vi...och går...och går....och går. Vår promenad tar ungefär 1,5 timme och belöningen är när vi kommer till vårt grönområde där jag får springa lös och göra som jag vill. Fast i och för sig kan jag tycka att när vi har gått i ca 30 min är det ganska skönt, för då kommer vi in i ett slags meditativt tillstånd, där matte och jag blir helt samspelta, som ett ekipage. Vi går, går, går i samma takt, kopplet är helt spänt och det blir som ett dragläge mellan mig och matte. Vitsen med denna typ av promenad är att den ska göra gott för matte. Hon har sagt att vissa promenader är för hennes skull....för att hon ska få motion. Och det får hon verkligen, för jag håller ett högt tempo.

Jag står ut....för det är inte varje dag vi går dessa tråkpromenader utan de flesta promenader är skojiga och mer inriktat på hund....jag får springa, leka och lukta på alla "spottar" som jag vill. Så eftersom matte är så okey med mig - är jag helt med på noterna och ställer upp för henne....när hon vill motionera. 

När vi kommer hem är både jag och matte ganska trötta....jag går genast och lägger mig efter att jag har druckit lite vatten....jag lägger mig under trappen till övervåningen, där är det svalt och skönt. Jag sover ett par timmar riktigt djupt tills det är dags för lite mat och kvällspromenad. 

Eftersom vi gått en tråkpromenad idag, är jag nog garanterad att det imorgon blir roliga hundpromenader, för det händer inte så ofta att matte vill gå tråkpromenader två dagar i rad. För jag tror att även hon tycker att de är ganska tråkiga, egentligen. Det är positivt! 

Vov vov

Leo

Min syster Lisa är en badhund - jag är en badkruka.....konstigt att det kan bli så när vi har samma gener i oss. Anledningen är såklart att Lisa är uppväxt vid vatten och det är inte jag...jag är uppväxt i ängs- och skogsmiljö. Så jag har mer blivit en skogsmullehund....

Förra sommaren besökte matte och jag Lisa och hennes matte/husse vid deras sommarställe. Det låg vid havet och det var oändligt, tyckte jag. Vi satte oss på bryggan för att posera inför kameran...och det kändes okey. Lisa älskar att bada och ville visa mig att det inte är ett dugg farligt, men jag var inte säker på det. Men, faktiskt så var det lite spännande ändå. Och till slut gick jag ut i vattnet, men inte så långt ut att jag behövde simma....där gick gränsen. 

Ja, matte och jag hade en fantastisk dag hos Lisa....hennes husse hade till och med klippt gångar i det höga gräset som vi fick springa i runt deras hus....det var som att befinna sig i en labyrint. Fantastiskt roligt, dessa sprang vi i...runt, runt... Det är så roligt när människor gör så mycket för oss hundar,,när de anstränger sig och förstår vad det är vi behöver och uppskattar. Det gillar jag. 

Nästa sommar kommer jag att träffa Lisa igen....jag känner verkligen att vi hör ihop....blodsbanden är starka. Och då kanske...eventuellt...kommer jag att vara så modig att jag tar några simtag. Kanske...vi får se....'

Vov vov

Leo

Dagen började som vanligt med att matte och jag gick en morgonpromenad med min bästa kompis Ludde och hans matte. Vi har avtalat tid kl. 8 varje morgon uppe i backen på vår gata. Och det är samma procedur varje morgon....Ludde och jag är lite avvaktande, vi kan ju inte bara rusa på...det gäller att visa respekt....och inte förrän vi är framme vid varandra börjar vi hoppa och skälla. Våra mattar säger att vi inte får skälla förrän vi kommit till skogen...så vi har blivit bättre...

Sen senare på förmiddagen lämnade matte mig till Luddes matte och det är jättekul att vara med dem. De är mina favvosar! Matte skulle iväg på något kul, som inte jag fick följa med på. Hon var borta i princip hela dagen och kom inte och hämtade mig förrän vid sen eftermiddag. Fastän jag älskar min kompis Ludde och fastän hans matte Angelica är en av de bästa tvåbenta jag vet, tycker jag att det är så skönt när matte kommer för att hämta mig. För det frestar på att vara i en annan miljö en hel dag och jag kan inte riktigt, riktigt koppla av som jag gör hemma. Luddes matte är också väldigt aktiv....och eftersom jag är en vallhund följer jag ju efter min ledare varje steg....så det är ett himla upp och ner, upp och ner...för mig....när jag är hos henne. 

Så nu är jag ganska trött.....skulle egentligen kunna sova för natten, men matte kommer att ta ut mig på en kvällspromenad, så klart. Och det är ju nödvändigt också....så klart. 

Vov vov

Leo